Första utkast, inte redigerad, inte organiserad   

Min bokrecension till boken Historien om León

Boken är en självbiografi av León Leyson. Den handlar om hans tid under kriget som jude. Den skildrar hans liv före, under och efter och ger en förskräckligt bra bild av ett hatfullt och förviratt Europa under andra världskriget.

I boken får man följa med León och tiden i Krakows getto, till koncentrationslägret, och hans liv efter kriget. Han berättar om nazisternas hat mot judar. Och man får en bra bild av hur obarmhärtiga de var.  Han beskriver den dagliga tortyren i koncentrationslägret. Men också hur han fann hopp och lyckades överleva. Han berättar om hur Oskar Schindler räddat hans liv och livet på alla i Leóns familj. Boken utspelar sig under 1939 och 1945, men också hans tid i USA efter kriget. Boken blir ckså väldigt berättande tack vare miljöbeskrivningarna.

När Leon var tio år invaderas Krakow av Nazisterna. Hela staden förändrades snabbt till fängelse, det var vakter med skällande hundar, pansarvagnar som dånade över hela staden, det var staket över allt som hindrade folket att ta sig runt. Men i övrigt fortsatte allt som vanligt. Det var en läskig tillvaro, alla hundar, vapen, soldater, flagor, men de var inte otrevliga mot folket, León och hans kompisar brukade ofta prata med de tyska soldaterna. De var ofta väldigt trevliga så länge man inte bröt mot reglerna. De var inte ute för att göra oss illa, inte än. Man får intrycket av att det ligger en stor spänning över Krakow, folk vet inte vad som händer och känner en stor ovisshet. Någon veka efter invasionen fick León höra att han inte fick gå till skolan mer. Han blev väldigt förvirrad, och hans föräldrar kunde inte göra något. Men hans föräldrar visste varför han inte fick gå till skolan. Men de talade aldrig om det. Det var ett växande hat mot judar, det blev värre och värre, nu blev judar misshandlade på öppen gata utan bestraffning, man vågade knappt gå ut, och med detta separerades judarna mer från samhället i Krakow, men inte Leon. Ingen visste om att han var jude, så han gick omkring bland färgstarka hus på Krakows smala gator. Nu var León ensam, alla hans vänner ignorerade honom. En dag passerade han soldaterna som tidigare varigt mycket vänliga, men rykten gick att León var en jude, så de tyska soldaterna konfronterade honom. Samma dag kom León hem med blåmärken, ett blå öga och andra skador. Den här delen i boken beskriver hur Krakow, från en dag till en annan, blev ett fängelse för alla judar, samtidigt som ett hat steg mot dem, de separerades snabbt från samhället och genom propaganda lyckades Nazisterna vända folket emot dem, en stor förtryckning från både folket och Nazisterna pågick nu. Den färggranna staden Krakow, med frisk luft och oändliga möjligheter blev nu mer en grå tillvaro med hot, hat och förtryckning. Visst fanns de gröna träden kvar men ingen jude kunde njuta av miljön, de var instängda i sina lägenheter, bara tillstånd att gå ut för att arbeta. Om de överlevde på vägen dit.

Sedan såg León att fem meters höga murar restes runt ett fattigt område i Krakow, tre dagar senare forslades alla judar in Krakows getto. Leóns pappa lyckades byta till sig en lägenhet. Men folk hade det dåligt, smittor spreds längs det smutsiga gettots gator, och många dog av enkla sjukdomar, för de hade ingen mat, eller medicin, eller vatten. Folk dog på gatorna, León beskriver deras fångenskap som att de var djur, som ingen brydde sig om. Tillvaron och miljön i gettot var värre en Krakow.  Inga lampor, vatten eller något alls, men efter ett tag formade judarna ett samhälle där inne, någon tog upp apoteket och styrde det så bra som möjligt, det blev inte en form an anarkism, eftersom att alla var utsatta för samma fiende var det ingen idé, de var bara djur i en bur, Nazisterna kunde göra vad som helt med dem. Många kände sig självklart ledsna, hopplösa och osäkra. Var tredje vecka kom Nazisternas patruller gående längs kullerstenarna i Gettot, de var beväpnade och tvingade folk mot lastbilar i kanten av gettot. Ingen visste var de skulle. León och hans familj tågade sakta mot grindarna, och fick se Krakow igen. León förställde sig att folk skulle protestera mot judarnas förhållande, ingen brydde sig, livet i Krakow fortsatte som vanligt. Folk slängde konstiga blickar på judarna när de stod vid grinden. Bara om några minuter skulle León få uppleva Nazisternas grymma våld. Alla delades upp i led, leden var uppdelade i starka och svaga. Vänstra ledet bestod av gamla och svaga. Högra ledet var starka arbetare, vänstra ledet tog åt sidan, och helt plötsligt skjuts varenda en till döds, León, och resten va judarna, fick en stor chock. De visste att Nazisterna var våldsamma, men nu var fösta gången en grupp människor massmördades, Och det här fick León att känna sig rädd, och han blev ännu räddare när han tänkte på vars de var på väg, för Nazisterna var det ingenting, de fortsatte som om inget hänt, väl utanför grindarna åkte de i lastbilar, mot koncentrations läger i Newraska,

Vägen till Newraska var platt, lång och tråkig, men inte för León han fick, för första gången på två år, känna ett uns av frihet och friskluft, han fick se Polens landskap igen. Och detta betydde mycket för honom, han säger att han fick tro igen, han vill ut i världen igen, men denna gnutta glädje krossades när han fick en skymt av Newraskas koncentrations läger. Jag kan bara tänka mig vilken panik som slog till mot alla judar, hur ska man överleva detta? Det såg hemskt ut, Det var höga gråa taggiga staket, Med blinkande lampor på. De steg långa svarta moln från lägret, stora torn med beväpnade vakter i, man hörde de vildsinnta hundarna ända utifrån. Man kan tänka sig hur alla tappade hoppet, inget träd eller växter på hela lägret.

Nu rullade lastbilen in på lägret, och León kommer ihåg att det var då helvetet började, León hade turen att få dela barack med sin pappa och bröder. Hans mamma och syster fick också dela.

Leóns pappa var ambitiös, han arbetade sig upp till en fin fabrik i Krakow, men allt revs när Nazisterna kom, många tyska affärsmän tog initiativet att starta fabriker i Polen eftersom det låg nära Tyskland och de fick billig arbetskraft, och Leóns pappa blev anställd. Affärsmannens namn var Oskar Schindler. Oskar Schindler var nazist, han var en stor man, och han hade mycket pengar. Han var inte grym mot judar, han anställde dem, satte hårda krav men uttryckte inget hat mot dem, om Oskar Schindler kom fram till en när man arbetade behövde man inte vara orolig. Det tyder på at han var en vänlig människa.

Leons bröder får man inte veta mycket om. De är några år äldre än han, deras namn är Moshe och Hershel. De jobbade på samma fabrik som sin pappa, Leóns pappa övertalade Oskar Schindler att anställa dem.

Barackerna alla bodde i var slitna, alla sov på träbritsar. Man hade tur om man fick en plats, många sov på golvet, ihop klämda som en flock djur. León nämner flera gångar att man inte med ord kan beskriva fasan de utsattes för. León kämpar dagligen med att hålla sig vid liv när han utsätts för extrema prövningar. Men ha kämpar också med sig själv, han har insett att han måste hålla hoppet uppe annars kommer han inte att orka med allt, men vad finns det för något att tro på, som León beskriver det, helvettet på jorden. Han tänkte ge upp många gånger. Men när han var säker på att han skulle dö, fick han också en anställning på Oskar Schindlers fabrik, Oskar Schindler hade en sådan empati för Leyson familjen att han rädde varenda en. Hans pappa kunde inte tacka honom nog, så han var rädd för att Oskar Schindler skulle bli arg, jag kan förstå honom, när man befinner sig i underläge och får hjälp av en människa som egentligen ska hata en vet man inte hur man ska tacka. Kanske blir den starka personen arg, och vill ha tillbaka något, men Oskar Schindler var inte så. Han kände en stor sorg för familjen och beslöt sig för att hjälpa dem, León nådde inte ens till maskinens spakar, men han fick en låda att stå på.

Miljön i boken spelar en stor roll för att man ska förstå hur hemskt det var, när León berättar om miljön får man en bättre bild av hur det var. Och man kan förstå lättare hur illa det var. Miljön är mycket nödvändig för att beskriva terrorn. Han tar också hjälp av miljön för att förklara processen av hans liv i krig. Han beskriver att Krakow ändrades till en fientlig stad på bara några veckor.

Budskapet i denna bok är att förmedla andra världskriget från judarnas sida. Den för också med sig synen på människor idag, och genom att berätta hur hemskt det var förr, ska man inte stödja rasism idag. När León flyttat till USA efter kriget började han på universitet. Han satt ofta långt bak i bussen, men en dag kom busschauffören och bad han flytta fram, för tydligen var platsen längst bak till för mörkhyade… León fick en chock. De var precis samma förtryckning och diskriminering av folkslag som under hans barndom i Krakow och under andra världskriget. Inte lika våldsamt men ända samma ideologi. Det här tänkte jag inte på. Men så är det, det är samma diskriminering av folk som under andra världskriget. 

Första utkast, inte renskrivet eller organiserat

Scientologi & Kristendomen

Slutmålen i en religion är viktiga tycker jag, jag skulle själv inte delta i en religion, men, om jag hade skulle slutmålet vara viktigt för att man får en mening i det man gör, den stödjer tron som också är viktig eftersom det är en av grunderna och mest betydelsefulla, och genom att ha ett slutmål kan man faktiskt göra någonting, något att kämpa och driva mot, en person kan få motivation, motivationen plus tron ger nog ett starkt engagemang. Kristendomen vill man återföddas till en annan gestalt, så som Jesus försvann från sin grav. I scientologin tror man på att eliminera det reaktiva sinnet så att man kan se sina gamla liv, i syfte at bli en bättra människa, men för att få detta måste man få en bra andlig befrielse. Så att återuppstå eller att frias och börja om är samma sak, så i detta är de ganska lika, men, de bråkar just om detta. Kristendomen hävdar att man inte kan uppnå andlig befrielse utan gud, medan i scientologin tror man att man kan få en bättre andlig frihet genom självhjälp, detta kostar pengar. Så man kan säga att för pengar får du andlig befrielse. Dessa religioner har sedan detta problem inte samarbetat. Jag personligen håller med kristedomen, för att uppnå ett stort mål kan man inte bara betala, det strider emot tron. Man behöver ingen tro för att bli andlig befriat, du behöver egentligen bara pengar. Men vad spelar de för roll, scientologer bygger sina inkomster på deras dyra kurser, och det är kanske därför rika personer söker sig till scientologin. För att i scientologin kan man köpa befrielse, i kristendomen måste man arbeta för det, denna genväg har säker gjort att Scientologi kyrkan fått fler följare. Så jag tror att om man ska nå ett stort mål, så finns det inga genvägar. Målet i sig då blir inte lika svårt att uppnå och där av förstör det man strävar efter, men så här resonerar inte Scientologerna, så länge de får pengar från dyra kurser kan de göra vad de vill.  Det här är en stor sak för att slutmålet i en religion ska vara något svårt. Man får då en känsla av att Scientologin är oäkta och slarvig på det sättet att man inte behöver kämpa. Detta betala för att vinna system påverkar många. Visas religioner kanske till och med tappar följare.

Fördelarna med att köpa till sig slutmål är väl att man kan känna en sorts av personlig framgång, fast det beror på vilken slags person du är, har du mycket etik och moral ska inte detta kännas ok. Men har du mycket pengar och är i slutet av ditt liv, så varför inte. Ett snabbt och lätt sätt att både bidra till någonting men också ett mål att sträva mot. Nackdelarna med betala för att vinna kan göra många personer sura. Jag kantänka mig att alla ser ner på religioner som betalar. Konsekvenserna av detta system som Scientologin har är att de får mer folk, mer rikt folk, de kanske kan investera i kyrkan och föra den vidare. Det är nog varför scientologin har blivit stor, det är absolut lättare att sprida en religion när man har pengar, till reklam, kontor, kyrkor och läromedel. Läromedel i Scientologin är en stor del. Man kan lära ut till fler samtidigt med hjälp av dessa saker. De dåliga konsekvenserna med betalning är att efter ett tag kommer väldigt många bli andligt befriade, och det kommer inte vara en stor sak längre. Så ska man hitta på något mer efter det, det kan man göra men då kommer kanske inte lika många mäniskor att göra det, för de har redan gjort det sista. Eller är man så beroende att man gör allt som finns. Jag håller med kristendomen ide om slutmål. Det ska vara svårt, det ska vara ett slutmål och den sista mannen kan uppnå. Inte en sak som blir vanlig. Var hade man velat vara, en religion med svårt slutmål eller med lätt slutmål, de flesta skulle säga lätt tror jag. Men det beror helt på personen. De bra med att arbeta till et svårt mål är att det blir en stor personlig prestation, att man uppnått något stort i sitt liv. Därför att det tar en lång tid at uppnå slutmål, det är meningen, man måste vissa på en stor ambition och brinna för et man är angagerad i. Det visar att man tar det med ett stort alvar. Men detta val man gör beror på hur mycket man värderar.

Man kan tolka kristendomens budskap på olika sätt, det viktigaste tycker jag är att den påtrycker allas lika värde och syn inför gud och att alla är älskade av gud. Och de folk som antydde sig till kristedomen var fattiga, judar och slavar, de fick antagligen känna behörighet och tröst av andra som hade det lika dåligt.  För att de blev älskade av gud. Så det viktigaste med kristedomen tycker jag är på något sätt kärlek och gemmenskap. Där emot Scientologin, de har fasta budskap, det ger ett intryck av lite frihet. Men vissa kanske tycker om detta, det måste inte vara något negativt. Men om du går med i Scientologin måste du uttrycka din bekännelse på bestämda former, man ska bli den bästa personen man bara kan. Man kan även hjälpa sig själv då och när man pratar om detta kommer man in på ”de åtta dynamikerna”. De handlar om att kunna hjälpa jaget, gruppen, släktet och flera andra saker, men den svåraste att hjälpa är det fysiska universumet, för då måste man uppnå andlig befrielse.  Men i kristendomen handlar inte det om överlevnad, det gör det i scientologin. Scientologin tror på en bättre befolkning, kristendomen tänker att man ska vara en bra person, båda resulterar i en vänlig befolkning, men i scientologin kommer man hjälpa sig själv i första hand, sedan gruppen. För det handlar om överlevnad. Scientologin är tuffare, de tar tag i verkligheten på ett mer extremt sätt. En person måste vara självständig för att överleva på bästa sätt. Men jag tror mer på kristedomen, var gemenskapen också spelar roll, plus att Scientologin har flera konstiga metoder för att nå vägen till självständighet. Men åter igen bygger valet på personen. EN person som delar uppfattningen med scientologin väljer väll den, lika så mot kristedomen. Men scientologin är betydligt dyrare, kanske för att de är en nyreligiös religion och behöver pengar för att sprida sin uppfattning.

Scientologin hävdar att de inte är än dogmatisk religion, de bekänner inte något enbart på tro, vilket betyder att de har bevis, men bevisen i sin tur har inte blivit verifierade med riktiga bevis, detta gör så att jag tänker att de då ändå är dogmatiska. Kristendomen är också dogmatisk, nästan alla religioner blir dogmatiska, det är därför man ofta kopplar begreppet dogmatisk med religion, för man kan inte bevisa att något är sant gällande gud och andra mirakel som påstås ha hänt, jag tycker själv att klassificera en person eller religion med begreppet dogmatisk kan vara bra, för då slipper man till exempel scientologins svammel, svammel menat med att de har egna åsikter som trampar på sina egna fötter och säger emot det som har sagts tidigare, många tillfällen har de sagt något som senare blivit något annat, jag tolkar alla dokumentärar jag hört och intervjuer jag lyssnat på som att de ändrar sig gällande vad folk vill tro, vill de tro på Aliens, bra, då slänger vi in lite Aliens häri vår tro. De kan göra detta lätt för att de inte har några fasta berättelser, förutom serietidningarna som l ron Hubbard skrev, och dessa kan man tolka på olika sätt, vilket gör så att de får ännu mer frihet. Dessa konstiga saker de säger och det faktum att de har ändrat sig ger en känsla av falskhet, dålig moral. Jag skulle inte vilja bekänna mig till något som har en dålig moral, man kan bli lurad på så många sätt. Och lurad har man blivit, svindlad på flera miljoner som gått till kurser, och kurserna har ingen oberoende forskning bevisat att de fungerar, men det du får är en gemensamhet inom scientologin och en känsla av delaktighet, människor mår bra av att skapa och jag tänker att det är ett fall av detta. Tillbaks till det dogmatiska i religioner. Kristendomen är betydligt större på grund av hur gammal den är, men det gör inte att den blir mer trovärdig, bara att man vänt sig vid tanken. Båda har sina kritiker, men scientologins kritik handlar om värre saker, visst kan kanske någon person som är en extrem kristen vara beredd att döda någon, men i scientologin har de en byrå enkom för att förfölja personer. Och flera personer har lämnat och försökt stämma dem, på grund av brott mot mänskliga rättigheter. Därför kanske scientologin behöver granskas mer kristendomen.

Är du med i Svenska kyrkan så betalar du ett tusen kronor per år, är du med i scientologin och går alla kurser för att få ta del av hemliga lärorna så blir allt fyra miljoner kronor tillsammans, och Scientologin säger att de inte är en vinstsökande organisation, jag undrar hur man kan vara beredd att ge så mycket för en religion? Och är meningen med en religion att man ska spendera pengar? Eller är det tron som spelar roll? Jag tycker att man ska bidra lite mer än bara med sig själv, pengarna är bara viktiga för att allt ska gå runt. Men att man bekänner sig till en tro har också ett värde i sig tycker jag, man gör saker regelbundet för att hedra kyrkan och kristendomen, men man kan inte renovera byggnader med respekt, där behövs pengarna, men många tror att scientologins pengar går till organisationens ledare, en del går till utrustning och saker som hjälper till att sprida budskapet, men man kan inte neka alla pengar som David Mishgavie faktiskt har, han är chef i scientologiernas kyrka.

Det verkar som att tro på sinne, kropp och själ finns i många religioner. Både scientologin och kristendomen tror på andlighet och att själen är den ”riktiga människan”, det har faktiskt skett en krock där, eftersom många tycker scientologin och kristendomen är lika på dessa sett när det gäller andlighet. Det är inte så ”normalt” att tro på andar, men om man tror på det så kan man gå med i en religion vart många delar samma uppfattning. Och det är lite intressant att få veta hur andlighet kan förklara många saker, fastän det inte är bekräftat med oberoende forskning, typ som liv efter döden, många tror på att själen lever vidare för att inte känna sig ledsna över att livet bara tar slut, däremot kan man ha svårt att tro på något som inte är bekräftat, jag tror inte på andlighet och själar för att jag förstår inte hur det skulle fungera. Och ingen kan bevisa att det är sant. Så om man vill tro på något sådant som andlighet kan man inte hoppas på att få något bekräftat. Vilket känns lite onödigt? Men om det får en att känna sig bra ser jag inget problem att tro på det. Men Scientologins andlighet är lite mer annorlunda än i kristedomen. Eftersom att Scientologins teori om andlighet i slutet bygger på att Scientologi kyrkan ska känna pengar.  Scientologin ger ifårn sig en dålig förtroenhetsmoral.