torsdag 28 januari 2016

Mänskliga rättigheter
Idén är att varje människa har en rättighet är gammal. Under 1700-talet kom upplysningen. Upplysningen var en idé och kulturel historisk rörelse i Europa vars man började ifråga sätta saker och lära sig nya saker. Då växte nya idéer om människor fram. Den byggde på förnuftigt och kritiskt tänk. Man ställde individen i centrum, istället för kultur och kungariket.
Det finns många länder som bryter mot mänskliga rättigheter. I Syrien ställer man barn som sköldar i väpnade konflikter. De har en lång lista över brott. Det handlar om förutom dödande och tortyr, om sexuella övergrepp, också av barn, kidnappningar och tvångsförflyttningar. Och, båda sidorna, regeringen och regimen gör sig skyldig till dessa brott. Regeringens är betydligt fler. Om man inte följer mänskliga rättigheterna kan bland annat FN dela ut sanktioner eller straff. De kan frysa ansvariga ledares bankkonton tills de ändrar sig. Men man kan inte straffa väpnade grupper som IS eller Boko Haram. De väpnade grupperna begick övergrepp i 35 länder under. I Ryssland begår polis och myndigheter tortyr på misstänkta personer. Detta var tydligt under OS i Soji. I Nigerias fall är det själv försvar. Inte i Rysslands fall, men bland annat Nigeria. FN säger att Nigeria bryter mot mänskliga rättigheter. Men de försvarar sig mot Boko Haram. Och i denna försvars process begås brott mot mänskliga rättigheter. Nigeria sätter upp säkerhetsstyrkor som godtyckligen avrättar folk, torterar och massavrättar folkgrupper. I Nigeria behöver de hjälp med ledarskapet.
Amnesty International är en världsomspännande rörelse av människor som kämpar för internationellt erkända mänskliga rättigheter för alla. Med över 2,2 miljoner medlemmar och bidragsgivare i mer än 150 länder, utför Amnesty forskning och får till stånd åtgärder för att förhindra och få slut på allvarliga kränkningar av mänskliga rättigheter och för att kräva rättvisa för dem vars rättigheter har kränkts.
Human Rights Watch är djupt engagerade i att skydda de mänskliga rättigheterna för människor världen över. De undersöker och avslöjar kränkningar av mänskliga rättigheter, ställer de ansvariga till svars, och uppmanar regeringar och de som har makt att göra slut på kränkande handlingar och att respektera de internationella lagarna om mänskliga rättigheter.
Denna prestigefyllda judiska människorättsorganisation verkar internationellt och är djupt engagerad i att ställa saker till rätta i världen. Centret skapar förändringar genom att ta itu med antisemitism, hat och terrorism; främja mänskliga rättigheter och värdighet; backa upp Israel; arbeta för judarnas trygghet världen över, och informera framtida generationer om vad man har att lära sig från Förintelsen.

Källor-
http://www.so-rummet.se/kategorier/samhallskunskap/manskliga-rattigheter#
Pojken i randig pyjamas

Jag tycker att slutet har den starkaste scenen. För att det var spännande. Jag trodde gas kamaren skulle stormas av tyska soldater. Men det var försent. Bruno dog oväntat enligt film logik. I verkligheten var det nog inte oväntat. Scenen var även beskriven bra. Med shocken i baracken, till tåget mot gas kamaren. Man kan förstå ovissheten alla fångar måste haft innan de med sina få misstankar om vad som väntar bara dör. Sedan efter dem gasats ihjäl filmas bara en dörr. Och Brunos pappa som står uppgiven på gården. Scenen pågår med en och samma bild i två minuter. Inget händer. Det var bara slut där. Man känner själv lite uppgivenhet under dessa minuter inget händer, det är bara slut.
Bruno var inte positiv till en flytt. Men han inser att han inte har ett val. Han förstår inte heller varför de måste flytta. Hans pappa säger bara att han blivit befordrat och fått en ny tjänst. Men det berättar inte mycket för Bruno. Han känner sig förvirrad och ledsen över att tappa sina kompisar. För att i början av filmen ser man dem leka tillsammans. Man får intrycket att de trivs tillsammans. Det är aldrig roligt att mista någon man trivs med antar jag.

Brunos pappa är glad över hans befordring. I början hålls en fest till hans ära. Han är en inbiten nazist och vill se judarna borta.  Så för han är det en tjänst för hans land att åka dit och hjälpa dem. Man han inser att hans jobb är hemskt och inte bra för Bruno och Gretel att se och de kan få intryck av dessa hemskheter, Gretel är hans syster. Men han är stolt över vad han gör.

Mamman tänker att det kommer blir bra. Hon vet inte om att hennes man är chef för de som utrotar judar. De bränner upp judarnas kroppar regelbundet och en dag råkar löjtnant Kotler berätta det för mamman. Hon konfronterar hennes man (Brunos pappa) och han erkänner att de utplånar judar på hemskt sätt bara några hundra meter från deras fina nya hus. För allt såg så bra ut. De har en vakt, bil fint hus så mamman var glad i början. Men kollapsade när hon fick höra sanningen.

Bruno tycker om äventyr. Och eftersom han är åtta år lägger han inte så mycket tanke verksamhet på var han är. Han har redan kommit över sina kompisar halvvägs in i filmen. Men han tycker det är tråkigt att vara själv i början. Men senare går han och ”utforskar” och hittar pojken med den randiga pyjamasen, Shmuel. Detta blev vändpunkten i filmen. Nu vill Bruno stanna kvar i det nya huset. Han fick en vän och något att göra. Men i övrigt tycker han att huset är lite spännande. Nya områden att utforska.
Bruno hittar lägret för att han utforskar utanför husets mark. Han tycker om att utforska och han säger att han vill bli äventyrare. Så när husets område är klart måste han forstäta någon annan stans. Alltså utanför huset. Han är väldigt nyfiken. 

Bruno har bara fått goda intryck av dessa judar han mött. Och han är för ung för att förstå varför alla avskyr dem. Bruno själv tycker att de är hjälpsamma och trevliga eftersom att deras kock och hjälpreda Pavel tog hand om Brunos skadade ben. Han vet inte om att de blir dödade och plågade. Han förstår inte varför Pavel slutade som Doktor och blev potatisskalare. Han är förvirrad. Det beskriver Bruno bra, förvirrad. Mannen är ledsen. Han känner inget hopp, han är trött, rädd och uppgiven. Han tog en stor riks när han hjälpte Bruno. Hade Brunos pappa kommit in i rummet och sett vad som pågick hade Pavel blivit avrättad, men hans mamma kom in. Som inte är lika arg på judarna. Hon som är äldre har insett varför alla avskyr judarna. Men hon tycker att det innerst inne är fel. Hon tycker inte om vad som pågår. Så därför säger hon tack till Pavel.

torsdag 21 januari 2016

2016-01-21 

Hounds of baskerville

Jag har idag läst ungefär fyra kapitlen och fyrtio sidor. Efter att Watson och Holmes har pratat med Dr. Mortimer så kommer berättar han  om mordet på en av hans klienter. Det konstiga är att det är inte spår av människor omkring kroppen, utan enorma tassavtryck. Från en jätte hund, som det verkar. Detta gör Holmes mycket nyfiken och han vill höra mer. De kommer överens att den mördade Sir Charles Baskervilles son ska komma för att ärva. och när han kommer ska Watson och Holmes åka med han till deras hem. Men det verkar som att de har en mystisk förföljare som iakttar dem. 

Man har fått en bild av miljön. Jag tror att den är lite regnigt, mulet och kyligt. Många har just börjat känna kylan och det är därför lite mindre stressigt och hektiskt på Londons gator. Bladen har börjat falla från träden och det känns lite dystert och ensamt fastän de befinner sig i London. Dr. Mortimer och Sir Henry Baskerville åker till ett hotell efter besöket hos 221 Bakerstreet. Sherlock och Wastson följer efter eftersom att han Holmes misstänker något. Medan de följer efter de gående paret så beskrivs miljön i London. Hitintills har enbart miljön i deras lägenhet beskrivits. 

Jag kämpar på med språket. Det är en väldigt gammal engelska men jag kan majoriteten av de engelska klassiska orden. Men det går självklart lite saktare att läsa. Det även för att man vill hänga med i Holmes alla slutledningar och teorier. Men jag har hellre detta språk än vanlig svenska. Vilket jag ändå har i min andra bok så det är bara bra övning. 

Det parti i boken som jag tycker om mest är nog när Dr. Mortimer berättar om när han hittade Sir Charles Baskervilles kropp ute på heden. Det är nog för vilken bra miljöbeskrivning man får av att läsa det. Man kan verkligen se heden när dimman läger sig på kvällen och det är mörkt, kallt, blött. vinden blåser i träden. Och man är helt ensam. Helt tyst, Och sedan berättar han om hur han hittat fotspår från Charles Baskerville. De var springande fotsteg. Något jagade han. Dåligt hjärta som han hade så dog han av utmattning. Han föll på magen med armarna utsträckta. Det var nog det mest beskrivna men ändå mest spännande i boken hitintills. 

Längre fram i boken hoppas jag på att de åker till heden vars Charles Baskerville blev mördad och att jag läsaren får ännu mer intryck av detta ställe på landet vars Herny Baskerville kommer ärva herrgården.