Räddad för att dö

Helikoptern dundrar fram längs Afghanistans platta landskap. Öken så långt jag ser, men i fjärran skymtar jag fjället. De höga bergen reser sig från ett i övrigt grått, sandigt, miserabelt landskap. På något sätt finner dessa berg stolthet och reser sig stora. Genom den öppna dörren ser jag marken snabbt rusa förbi. Jag kan urskilja några klippor längs den torra, livlösa sanden, annars är meter efter meter detsamma. Solen står mitt på himlen, inga moln, svetten rinner ner längs min kropp och min uniform är genomblöt. Blåsten från helikoptern råder inte på solens starka och ljusa strålar. Jag och mina kollegor sitter i en klaustrofobisk helikopter med alla våra kilon utrustning på. Det är ostabilt och skakigt. Utrustningen slår mot stålet i helikoptern och ger ifrån sig en tydlig klang.

Vi är utkallade, en incident har skett. Två bilar har krockat. Vår uppgift är att rädda och säkra deras liv. Jag känner hur mycket press som läggs på mig, jag känner att helikoptern sakta börjar tappa farten.  Landning. Fokus, jag går igenom mina uppgifter. Man vet aldrig vad man möter. Det går snabbt, ett högt skrik och efter några kommandon är vi alla nere på sanden, den känns alltid lika jobbig att möta. Sanden suger livet ur mig. Jag märker snabbt hur extrem solen blivit. Bergen är borta, de gömmer sig bakom molnet av sand som helikoptern rev upp. Jag gör misstaget att andas, känner lukten av jord, jag ser inget. Molnet av grus och sand lämnar mig i en förvirring, var ska jag? Vad skulle jag göra? Men bara efter några sekunder lägger sig känslorna, likaså sanden. Landskapet öppnar upp sig för mig igen, bara för att avslöja samma sand, samma känsla. Känslan av övergivenhet. Jag vänder mig sakta om. Mina kollegor marscherar raskt mot händelsen. Jag går tätt inpå, när vi kommer fram till bilen så ser det ut som en scen ur en film. En skräckinjagande syn, ett ungt barn med traditionella kläder ligger på den hårda marken. Blod rinner från flera ställen så jag inte kan urskilja var jag ska börja. Jag tar puls, det är över. En kvinna med en blå klänning, klänningen lyser upp från omgivningen, men det hjälper inte henne. I framsätet ligger hon, inget blod konstaterar jag först, det är inte hopplöst. Jag tar en snabb koll på omgivningen. Bildelar ligger överallt, i en djup vägren ligger den andra bilen, dock inga människor i den. Solen lägger sig, en ljummen bris blåser sakta mot mig, Omgivningen blir snart en mörk oas med hemligheter. Jag måste skynda mig, men med vad? Kvinnan, det finns hopp. Jag ropar hit sjukhusgruppen. De tar genast upp kvinnan på båren och försvinner in i mörkret.

Väl tillbaka på kampen, tänker jag på henne, hade det inte varit för hennes blå klänning hade jag inte lagt märke till henne. Bland allt kaos såg jag henne mitt det brinnande infernot, hennes blå klänning, tänk om hon inte haft på sig den. Hade jag då inte sett hon? Jag måste träffa henne igen.

Jag lämnar min barack, kliver ut och slås av friskluften, i fjärran ser man helikoptrar blåsa iväg. Män skriker, det är alltid hektiskt på dessa baser. Alltid hög ljudnivå. De höga staketen runt om basen skyddar oss inte ifrån sanden, dessvärre. Det är som att kliva genom en portal när man går in i sjukhusdelen. En spänd, tyst och tråkig stämning ligger över platsen. Allt är så rent, från denna extrema renlighet skiner platsen upp. Fastän så många liv som slutat här. Dessa idéer jag får ökar inte hoppet att få se kvinnan igen. Så tyst, så vitt och städat. Är jag kvar på kampen längre? ”Hallå” säger en röst, jag rycker till lite. En kvinna står där, leendet skiner ut och hon har lika vita kläder som omgivningen. Hon förstörde den tystnad jag värderade högt. ”Vad vill du, sir” sa en vänlig men stressad röst. Jag besvarade frågan lugnt, fastän jag egentligen var spänd på att få veta. ”Tog ni hand om en kvinna, en afghansk kvinna, med brandskador tror jag” Min nyfikenhet och rädsla sken igenom min röst, men jag kommer fortfarande ihåg vad hon sa till mig. ”Vi skickade iväg två personer igår” sa hon. ”En kvinna och en man” sa hon. Jag fylldes genast utav hopp. 

Jag satt på nästa helikopter till byn, vi var på uppdrag att vissa upp oss bland befolkningen. Återigen ser jag bergen, träden som sakta blir fler och fler. Väl nere på marken kan jag se mycket folk, de kommer ut från sina lerhus, i sina traditionella lösa kläder. Ofta kommer barn fram till oss. Vuxna känner en större rädsla för oss. Men mitt fokus låg inte på barnen. Utan jag ville se henne. Hon måste vara här, intalade jag mig själv. Eftersom vårt jobb är att leta igenom hus tog jag användning av fördelen. Men, hon sågs inte till någonstans. Jag pratade med männen i byn, de var tysta, en spänning steg, de döljer något, till sist talade en, han sa tyst:

”Hon är död” sa han tyst, på något sätt upplever jag en ånger och skam i hans röst. Det slår mig hårt, det ända jag kunde säga var ”hur?”. En så maktlöshet jag kände, hade jag svikt henne? Plötsligt hörde jag ett oväntat svar, jag hörde ett att mannen sa ”vi”. Tusen idéer susade omkring i huvudet, jag kunde inte få fattning och utbrast i ”Vad!”.

Sakta lämnade vi byn igen, en hopplöshet och meningslöshet råder ombord, svek vi henne? Vad visste vi? Varför tänkte vi inte på det?

Kvinna dödades på grund av religion. Hon var förutsedd att dö av Allah. Så när hon överlevde, var hon tvungen att dö. Männen jag mött, männen i byn hade dödat henne. Är ett liv inte värt mer än så? Faktum är att i dessa länder får du betala mer böter för ett överkört djur, än för en kvinna.

 Är inte ett liv mer värt än så..?

Första utkast, inte redigerad, inte organiserad   

Min bokrecension till boken Historien om León

Boken är en självbiografi av León Leyson. Den handlar om hans tid under kriget som jude. Den skildrar hans liv före, under och efter och ger en förskräckligt bra bild av ett hatfullt och förviratt Europa under andra världskriget.

I boken får man följa med León och tiden i Krakows getto, till koncentrationslägret, och hans liv efter kriget. Han berättar om nazisternas hat mot judar. Och man får en bra bild av hur obarmhärtiga de var.  Han beskriver den dagliga tortyren i koncentrationslägret. Men också hur han fann hopp och lyckades överleva. Han berättar om hur Oskar Schindler räddat hans liv och livet på alla i Leóns familj. Boken utspelar sig under 1939 och 1945, men också hans tid i USA efter kriget. Boken blir ckså väldigt berättande tack vare miljöbeskrivningarna.

När Leon var tio år invaderas Krakow av Nazisterna. Hela staden förändrades snabbt till fängelse, det var vakter med skällande hundar, pansarvagnar som dånade över hela staden, det var staket över allt som hindrade folket att ta sig runt. Men i övrigt fortsatte allt som vanligt. Det var en läskig tillvaro, alla hundar, vapen, soldater, flagor, men de var inte otrevliga mot folket, León och hans kompisar brukade ofta prata med de tyska soldaterna. De var ofta väldigt trevliga så länge man inte bröt mot reglerna. De var inte ute för att göra oss illa, inte än. Man får intrycket av att det ligger en stor spänning över Krakow, folk vet inte vad som händer och känner en stor ovisshet. Någon veka efter invasionen fick León höra att han inte fick gå till skolan mer. Han blev väldigt förvirrad, och hans föräldrar kunde inte göra något. Men hans föräldrar visste varför han inte fick gå till skolan. Men de talade aldrig om det. Det var ett växande hat mot judar, det blev värre och värre, nu blev judar misshandlade på öppen gata utan bestraffning, man vågade knappt gå ut, och med detta separerades judarna mer från samhället i Krakow, men inte Leon. Ingen visste om att han var jude, så han gick omkring bland färgstarka hus på Krakows smala gator. Nu var León ensam, alla hans vänner ignorerade honom. En dag passerade han soldaterna som tidigare varigt mycket vänliga, men rykten gick att León var en jude, så de tyska soldaterna konfronterade honom. Samma dag kom León hem med blåmärken, ett blå öga och andra skador. Den här delen i boken beskriver hur Krakow, från en dag till en annan, blev ett fängelse för alla judar, samtidigt som ett hat steg mot dem, de separerades snabbt från samhället och genom propaganda lyckades Nazisterna vända folket emot dem, en stor förtryckning från både folket och Nazisterna pågick nu. Den färggranna staden Krakow, med frisk luft och oändliga möjligheter blev nu mer en grå tillvaro med hot, hat och förtryckning. Visst fanns de gröna träden kvar men ingen jude kunde njuta av miljön, de var instängda i sina lägenheter, bara tillstånd att gå ut för att arbeta. Om de överlevde på vägen dit.

Sedan såg León att fem meters höga murar restes runt ett fattigt område i Krakow, tre dagar senare forslades alla judar in Krakows getto. Leóns pappa lyckades byta till sig en lägenhet. Men folk hade det dåligt, smittor spreds längs det smutsiga gettots gator, och många dog av enkla sjukdomar, för de hade ingen mat, eller medicin, eller vatten. Folk dog på gatorna, León beskriver deras fångenskap som att de var djur, som ingen brydde sig om. Tillvaron och miljön i gettot var värre en Krakow.  Inga lampor, vatten eller något alls, men efter ett tag formade judarna ett samhälle där inne, någon tog upp apoteket och styrde det så bra som möjligt, det blev inte en form an anarkism, eftersom att alla var utsatta för samma fiende var det ingen idé, de var bara djur i en bur, Nazisterna kunde göra vad som helt med dem. Många kände sig självklart ledsna, hopplösa och osäkra. Var tredje vecka kom Nazisternas patruller gående längs kullerstenarna i Gettot, de var beväpnade och tvingade folk mot lastbilar i kanten av gettot. Ingen visste var de skulle. León och hans familj tågade sakta mot grindarna, och fick se Krakow igen. León förställde sig att folk skulle protestera mot judarnas förhållande, ingen brydde sig, livet i Krakow fortsatte som vanligt. Folk slängde konstiga blickar på judarna när de stod vid grinden. Bara om några minuter skulle León få uppleva Nazisternas grymma våld. Alla delades upp i led, leden var uppdelade i starka och svaga. Vänstra ledet bestod av gamla och svaga. Högra ledet var starka arbetare, vänstra ledet tog åt sidan, och helt plötsligt skjuts varenda en till döds, León, och resten va judarna, fick en stor chock. De visste att Nazisterna var våldsamma, men nu var fösta gången en grupp människor massmördades, Och det här fick León att känna sig rädd, och han blev ännu räddare när han tänkte på vars de var på väg, för Nazisterna var det ingenting, de fortsatte som om inget hänt, väl utanför grindarna åkte de i lastbilar, mot koncentrations läger i Newraska,

Vägen till Newraska var platt, lång och tråkig, men inte för León han fick, för första gången på två år, känna ett uns av frihet och friskluft, han fick se Polens landskap igen. Och detta betydde mycket för honom, han säger att han fick tro igen, han vill ut i världen igen, men denna gnutta glädje krossades när han fick en skymt av Newraskas koncentrations läger. Jag kan bara tänka mig vilken panik som slog till mot alla judar, hur ska man överleva detta? Det såg hemskt ut, Det var höga gråa taggiga staket, Med blinkande lampor på. De steg långa svarta moln från lägret, stora torn med beväpnade vakter i, man hörde de vildsinnta hundarna ända utifrån. Man kan tänka sig hur alla tappade hoppet, inget träd eller växter på hela lägret.

Nu rullade lastbilen in på lägret, och León kommer ihåg att det var då helvetet började, León hade turen att få dela barack med sin pappa och bröder. Hans mamma och syster fick också dela.

Leóns pappa var ambitiös, han arbetade sig upp till en fin fabrik i Krakow, men allt revs när Nazisterna kom, många tyska affärsmän tog initiativet att starta fabriker i Polen eftersom det låg nära Tyskland och de fick billig arbetskraft, och Leóns pappa blev anställd. Affärsmannens namn var Oskar Schindler. Oskar Schindler var nazist, han var en stor man, och han hade mycket pengar. Han var inte grym mot judar, han anställde dem, satte hårda krav men uttryckte inget hat mot dem, om Oskar Schindler kom fram till en när man arbetade behövde man inte vara orolig. Det tyder på at han var en vänlig människa.

Leons bröder får man inte veta mycket om. De är några år äldre än han, deras namn är Moshe och Hershel. De jobbade på samma fabrik som sin pappa, Leóns pappa övertalade Oskar Schindler att anställa dem.

Barackerna alla bodde i var slitna, alla sov på träbritsar. Man hade tur om man fick en plats, många sov på golvet, ihop klämda som en flock djur. León nämner flera gångar att man inte med ord kan beskriva fasan de utsattes för. León kämpar dagligen med att hålla sig vid liv när han utsätts för extrema prövningar. Men ha kämpar också med sig själv, han har insett att han måste hålla hoppet uppe annars kommer han inte att orka med allt, men vad finns det för något att tro på, som León beskriver det, helvettet på jorden. Han tänkte ge upp många gånger. Men när han var säker på att han skulle dö, fick han också en anställning på Oskar Schindlers fabrik, Oskar Schindler hade en sådan empati för Leyson familjen att han rädde varenda en. Hans pappa kunde inte tacka honom nog, så han var rädd för att Oskar Schindler skulle bli arg, jag kan förstå honom, när man befinner sig i underläge och får hjälp av en människa som egentligen ska hata en vet man inte hur man ska tacka. Kanske blir den starka personen arg, och vill ha tillbaka något, men Oskar Schindler var inte så. Han kände en stor sorg för familjen och beslöt sig för att hjälpa dem, León nådde inte ens till maskinens spakar, men han fick en låda att stå på.

Miljön i boken spelar en stor roll för att man ska förstå hur hemskt det var, när León berättar om miljön får man en bättre bild av hur det var. Och man kan förstå lättare hur illa det var. Miljön är mycket nödvändig för att beskriva terrorn. Han tar också hjälp av miljön för att förklara processen av hans liv i krig. Han beskriver att Krakow ändrades till en fientlig stad på bara några veckor.

Budskapet i denna bok är att förmedla andra världskriget från judarnas sida. Den för också med sig synen på människor idag, och genom att berätta hur hemskt det var förr, ska man inte stödja rasism idag. När León flyttat till USA efter kriget började han på universitet. Han satt ofta långt bak i bussen, men en dag kom busschauffören och bad han flytta fram, för tydligen var platsen längst bak till för mörkhyade… León fick en chock. De var precis samma förtryckning och diskriminering av folkslag som under hans barndom i Krakow och under andra världskriget. Inte lika våldsamt men ända samma ideologi. Det här tänkte jag inte på. Men så är det, det är samma diskriminering av folk som under andra världskriget. 

Första utkast, inte renskrivet eller organiserat

Scientologi & Kristendomen

Slutmålen i en religion är viktiga tycker jag, jag skulle själv inte delta i en religion, men, om jag hade skulle slutmålet vara viktigt för att man får en mening i det man gör, den stödjer tron som också är viktig eftersom det är en av grunderna och mest betydelsefulla, och genom att ha ett slutmål kan man faktiskt göra någonting, något att kämpa och driva mot, en person kan få motivation, motivationen plus tron ger nog ett starkt engagemang. Kristendomen vill man återföddas till en annan gestalt, så som Jesus försvann från sin grav. I scientologin tror man på att eliminera det reaktiva sinnet så att man kan se sina gamla liv, i syfte at bli en bättra människa, men för att få detta måste man få en bra andlig befrielse. Så att återuppstå eller att frias och börja om är samma sak, så i detta är de ganska lika, men, de bråkar just om detta. Kristendomen hävdar att man inte kan uppnå andlig befrielse utan gud, medan i scientologin tror man att man kan få en bättre andlig frihet genom självhjälp, detta kostar pengar. Så man kan säga att för pengar får du andlig befrielse. Dessa religioner har sedan detta problem inte samarbetat. Jag personligen håller med kristedomen, för att uppnå ett stort mål kan man inte bara betala, det strider emot tron. Man behöver ingen tro för att bli andlig befriat, du behöver egentligen bara pengar. Men vad spelar de för roll, scientologer bygger sina inkomster på deras dyra kurser, och det är kanske därför rika personer söker sig till scientologin. För att i scientologin kan man köpa befrielse, i kristendomen måste man arbeta för det, denna genväg har säker gjort att Scientologi kyrkan fått fler följare. Så jag tror att om man ska nå ett stort mål, så finns det inga genvägar. Målet i sig då blir inte lika svårt att uppnå och där av förstör det man strävar efter, men så här resonerar inte Scientologerna, så länge de får pengar från dyra kurser kan de göra vad de vill.  Det här är en stor sak för att slutmålet i en religion ska vara något svårt. Man får då en känsla av att Scientologin är oäkta och slarvig på det sättet att man inte behöver kämpa. Detta betala för att vinna system påverkar många. Visas religioner kanske till och med tappar följare.

Fördelarna med att köpa till sig slutmål är väl att man kan känna en sorts av personlig framgång, fast det beror på vilken slags person du är, har du mycket etik och moral ska inte detta kännas ok. Men har du mycket pengar och är i slutet av ditt liv, så varför inte. Ett snabbt och lätt sätt att både bidra till någonting men också ett mål att sträva mot. Nackdelarna med betala för att vinna kan göra många personer sura. Jag kantänka mig att alla ser ner på religioner som betalar. Konsekvenserna av detta system som Scientologin har är att de får mer folk, mer rikt folk, de kanske kan investera i kyrkan och föra den vidare. Det är nog varför scientologin har blivit stor, det är absolut lättare att sprida en religion när man har pengar, till reklam, kontor, kyrkor och läromedel. Läromedel i Scientologin är en stor del. Man kan lära ut till fler samtidigt med hjälp av dessa saker. De dåliga konsekvenserna med betalning är att efter ett tag kommer väldigt många bli andligt befriade, och det kommer inte vara en stor sak längre. Så ska man hitta på något mer efter det, det kan man göra men då kommer kanske inte lika många mäniskor att göra det, för de har redan gjort det sista. Eller är man så beroende att man gör allt som finns. Jag håller med kristendomen ide om slutmål. Det ska vara svårt, det ska vara ett slutmål och den sista mannen kan uppnå. Inte en sak som blir vanlig. Var hade man velat vara, en religion med svårt slutmål eller med lätt slutmål, de flesta skulle säga lätt tror jag. Men det beror helt på personen. De bra med att arbeta till et svårt mål är att det blir en stor personlig prestation, att man uppnått något stort i sitt liv. Därför att det tar en lång tid at uppnå slutmål, det är meningen, man måste vissa på en stor ambition och brinna för et man är angagerad i. Det visar att man tar det med ett stort alvar. Men detta val man gör beror på hur mycket man värderar.

Man kan tolka kristendomens budskap på olika sätt, det viktigaste tycker jag är att den påtrycker allas lika värde och syn inför gud och att alla är älskade av gud. Och de folk som antydde sig till kristedomen var fattiga, judar och slavar, de fick antagligen känna behörighet och tröst av andra som hade det lika dåligt.  För att de blev älskade av gud. Så det viktigaste med kristedomen tycker jag är på något sätt kärlek och gemmenskap. Där emot Scientologin, de har fasta budskap, det ger ett intryck av lite frihet. Men vissa kanske tycker om detta, det måste inte vara något negativt. Men om du går med i Scientologin måste du uttrycka din bekännelse på bestämda former, man ska bli den bästa personen man bara kan. Man kan även hjälpa sig själv då och när man pratar om detta kommer man in på ”de åtta dynamikerna”. De handlar om att kunna hjälpa jaget, gruppen, släktet och flera andra saker, men den svåraste att hjälpa är det fysiska universumet, för då måste man uppnå andlig befrielse.  Men i kristendomen handlar inte det om överlevnad, det gör det i scientologin. Scientologin tror på en bättre befolkning, kristendomen tänker att man ska vara en bra person, båda resulterar i en vänlig befolkning, men i scientologin kommer man hjälpa sig själv i första hand, sedan gruppen. För det handlar om överlevnad. Scientologin är tuffare, de tar tag i verkligheten på ett mer extremt sätt. En person måste vara självständig för att överleva på bästa sätt. Men jag tror mer på kristedomen, var gemenskapen också spelar roll, plus att Scientologin har flera konstiga metoder för att nå vägen till självständighet. Men åter igen bygger valet på personen. EN person som delar uppfattningen med scientologin väljer väll den, lika så mot kristedomen. Men scientologin är betydligt dyrare, kanske för att de är en nyreligiös religion och behöver pengar för att sprida sin uppfattning.

Scientologin hävdar att de inte är än dogmatisk religion, de bekänner inte något enbart på tro, vilket betyder att de har bevis, men bevisen i sin tur har inte blivit verifierade med riktiga bevis, detta gör så att jag tänker att de då ändå är dogmatiska. Kristendomen är också dogmatisk, nästan alla religioner blir dogmatiska, det är därför man ofta kopplar begreppet dogmatisk med religion, för man kan inte bevisa att något är sant gällande gud och andra mirakel som påstås ha hänt, jag tycker själv att klassificera en person eller religion med begreppet dogmatisk kan vara bra, för då slipper man till exempel scientologins svammel, svammel menat med att de har egna åsikter som trampar på sina egna fötter och säger emot det som har sagts tidigare, många tillfällen har de sagt något som senare blivit något annat, jag tolkar alla dokumentärar jag hört och intervjuer jag lyssnat på som att de ändrar sig gällande vad folk vill tro, vill de tro på Aliens, bra, då slänger vi in lite Aliens häri vår tro. De kan göra detta lätt för att de inte har några fasta berättelser, förutom serietidningarna som l ron Hubbard skrev, och dessa kan man tolka på olika sätt, vilket gör så att de får ännu mer frihet. Dessa konstiga saker de säger och det faktum att de har ändrat sig ger en känsla av falskhet, dålig moral. Jag skulle inte vilja bekänna mig till något som har en dålig moral, man kan bli lurad på så många sätt. Och lurad har man blivit, svindlad på flera miljoner som gått till kurser, och kurserna har ingen oberoende forskning bevisat att de fungerar, men det du får är en gemensamhet inom scientologin och en känsla av delaktighet, människor mår bra av att skapa och jag tänker att det är ett fall av detta. Tillbaks till det dogmatiska i religioner. Kristendomen är betydligt större på grund av hur gammal den är, men det gör inte att den blir mer trovärdig, bara att man vänt sig vid tanken. Båda har sina kritiker, men scientologins kritik handlar om värre saker, visst kan kanske någon person som är en extrem kristen vara beredd att döda någon, men i scientologin har de en byrå enkom för att förfölja personer. Och flera personer har lämnat och försökt stämma dem, på grund av brott mot mänskliga rättigheter. Därför kanske scientologin behöver granskas mer kristendomen.

Är du med i Svenska kyrkan så betalar du ett tusen kronor per år, är du med i scientologin och går alla kurser för att få ta del av hemliga lärorna så blir allt fyra miljoner kronor tillsammans, och Scientologin säger att de inte är en vinstsökande organisation, jag undrar hur man kan vara beredd att ge så mycket för en religion? Och är meningen med en religion att man ska spendera pengar? Eller är det tron som spelar roll? Jag tycker att man ska bidra lite mer än bara med sig själv, pengarna är bara viktiga för att allt ska gå runt. Men att man bekänner sig till en tro har också ett värde i sig tycker jag, man gör saker regelbundet för att hedra kyrkan och kristendomen, men man kan inte renovera byggnader med respekt, där behövs pengarna, men många tror att scientologins pengar går till organisationens ledare, en del går till utrustning och saker som hjälper till att sprida budskapet, men man kan inte neka alla pengar som David Mishgavie faktiskt har, han är chef i scientologiernas kyrka.

Det verkar som att tro på sinne, kropp och själ finns i många religioner. Både scientologin och kristendomen tror på andlighet och att själen är den ”riktiga människan”, det har faktiskt skett en krock där, eftersom många tycker scientologin och kristendomen är lika på dessa sett när det gäller andlighet. Det är inte så ”normalt” att tro på andar, men om man tror på det så kan man gå med i en religion vart många delar samma uppfattning. Och det är lite intressant att få veta hur andlighet kan förklara många saker, fastän det inte är bekräftat med oberoende forskning, typ som liv efter döden, många tror på att själen lever vidare för att inte känna sig ledsna över att livet bara tar slut, däremot kan man ha svårt att tro på något som inte är bekräftat, jag tror inte på andlighet och själar för att jag förstår inte hur det skulle fungera. Och ingen kan bevisa att det är sant. Så om man vill tro på något sådant som andlighet kan man inte hoppas på att få något bekräftat. Vilket känns lite onödigt? Men om det får en att känna sig bra ser jag inget problem att tro på det. Men Scientologins andlighet är lite mer annorlunda än i kristedomen. Eftersom att Scientologins teori om andlighet i slutet bygger på att Scientologi kyrkan ska känna pengar.  Scientologin ger ifårn sig en dålig förtroenhetsmoral.

Mänskliga rättigheter

Idén är att varje människa har en rättighet är gammal. Under 1700-talet kom upplysningen. Upplysningen var en idé och kulturel historisk rörelse i Europa vars man började ifråga sätta saker och lära sig nya saker. Då växte nya idéer om människor fram. Den byggde på förnuftigt och kritiskt tänk. Man ställde individen i centrum, istället för kultur och kungariket.

Det finns många länder som bryter mot mänskliga rättigheter. I Syrien ställer man barn som sköldar i väpnade konflikter. De har en lång lista över brott. Det handlar om förutom dödande och tortyr, om sexuella övergrepp, också av barn, kidnappningar och tvångsförflyttningar. Och, båda sidorna, regeringen och regimen gör sig skyldig till dessa brott. Regeringens är betydligt fler. Om man inte följer mänskliga rättigheterna kan bland annat FN dela ut sanktioner eller straff. De kan frysa ansvariga ledares bankkonton tills de ändrar sig. Men man kan inte straffa väpnade grupper som IS eller Boko Haram. De väpnade grupperna begick övergrepp i 35 länder under. I Ryssland begår polis och myndigheter tortyr på misstänkta personer. Detta var tydligt under OS i Soji. I Nigerias fall är det själv försvar. Inte i Rysslands fall, men bland annat Nigeria. FN säger att Nigeria bryter mot mänskliga rättigheter. Men de försvarar sig mot Boko Haram. Och i denna försvars process begås brott mot mänskliga rättigheter. Nigeria sätter upp säkerhetsstyrkor som godtyckligen avrättar folk, torterar och massavrättar folkgrupper. I Nigeria behöver de hjälp med ledarskapet.

Amnesty International är en världsomspännande rörelse av människor som kämpar för internationellt erkända mänskliga rättigheter för alla. Med över 2,2 miljoner medlemmar och bidragsgivare i mer än 150 länder, utför Amnesty forskning och får till stånd åtgärder för att förhindra och få slut på allvarliga kränkningar av mänskliga rättigheter och för att kräva rättvisa för dem vars rättigheter har kränkts.

Human Rights Watch är djupt engagerade i att skydda de mänskliga rättigheterna för människor världen över. De undersöker och avslöjar kränkningar av mänskliga rättigheter, ställer de ansvariga till svars, och uppmanar regeringar och de som har makt att göra slut på kränkande handlingar och att respektera de internationella lagarna om mänskliga rättigheter.

Denna prestigefyllda judiska människorättsorganisation verkar internationellt och är djupt engagerad i att ställa saker till rätta i världen. Centret skapar förändringar genom att ta itu med antisemitism, hat och terrorism; främja mänskliga rättigheter och värdighet; backa upp Israel; arbeta för judarnas trygghet världen över, och informera framtida generationer om vad man har att lära sig från Förintelsen.

Källor-

http://www.amnesty.se/nyheter/amnestys-arsrapport/

http://skola.expo.se/om-man-inte-foljer-rattigheterna_167.html

http://www.humanrights.com/sv/voices-for-human-rights/human-rights-organizations/non-governmental.html

http://www.so-rummet.se/kategorier/samhallskunskap/manskliga-rattigheter#

Pojken i randig pyjamas

Jag tycker att slutet har den starkaste scenen. För att det var spännande. Jag trodde gas kamaren skulle stormas av tyska soldater. Men det var försent. Bruno dog oväntat enligt film logik. I verkligheten var det nog inte oväntat. Scenen var även beskriven bra. Med shocken i baracken, till tåget mot gas kamaren. Man kan förstå ovissheten alla fångar måste haft innan de med sina få misstankar om vad som väntar bara dör. Sedan efter dem gasats ihjäl filmas bara en dörr. Och Brunos pappa som står uppgiven på gården. Scenen pågår med en och samma bild i två minuter. Inget händer. Det var bara slut där. Man känner själv lite uppgivenhet under dessa minuter inget händer, det är bara slut.

Bruno var inte positiv till en flytt. Men han inser att han inte har ett val. Han förstår inte heller varför de måste flytta. Hans pappa säger bara att han blivit befordrat och fått en ny tjänst. Men det berättar inte mycket för Bruno. Han känner sig förvirrad och ledsen över att tappa sina kompisar. För att i början av filmen ser man dem leka tillsammans. Man får intrycket att de trivs tillsammans. Det är aldrig roligt att mista någon man trivs med antar jag.

Brunos pappa är glad över hans befordring. I början hålls en fest till hans ära. Han är en inbiten nazist och vill se judarna borta.  Så för han är det en tjänst för hans land att åka dit och hjälpa dem. Man han inser att hans jobb är hemskt och inte bra för Bruno och Gretel att se och de kan få intryck av dessa hemskheter, Gretel är hans syster. Men han är stolt över vad han gör.

Mamman tänker att det kommer blir bra. Hon vet inte om att hennes man är chef för de som utrotar judar. De bränner upp judarnas kroppar regelbundet och en dag råkar löjtnant Kotler berätta det för mamman. Hon konfronterar hennes man (Brunos pappa) och han erkänner att de utplånar judar på hemskt sätt bara några hundra meter från deras fina nya hus. För allt såg så bra ut. De har en vakt, bil fint hus så mamman var glad i början. Men kollapsade när hon fick höra sanningen.

Bruno tycker om äventyr. Och eftersom han är åtta år lägger han inte så mycket tanke verksamhet på var han är. Han har redan kommit över sina kompisar halvvägs in i filmen. Men han tycker det är tråkigt att vara själv i början. Men senare går han och ”utforskar” och hittar pojken med den randiga pyjamasen, Shmuel. Detta blev vändpunkten i filmen. Nu vill Bruno stanna kvar i det nya huset. Han fick en vän och något att göra. Men i övrigt tycker han att huset är lite spännande. Nya områden att utforska.

Bruno hittar lägret för att han utforskar utanför husets mark. Han tycker om att utforska och han säger att han vill bli äventyrare. Så när husets område är klart måste han forstäta någon annan stans. Alltså utanför huset. Han är väldigt nyfiken. 

Bruno har bara fått goda intryck av dessa judar han mött. Och han är för ung för att förstå varför alla avskyr dem. Bruno själv tycker att de är hjälpsamma och trevliga eftersom att deras kock och hjälpreda Pavel tog hand om Brunos skadade ben. Han vet inte om att de blir dödade och plågade. Han förstår inte varför Pavel slutade som Doktor och blev potatisskalare. Han är förvirrad. Det beskriver Bruno bra, förvirrad. Mannen är ledsen. Han känner inget hopp, han är trött, rädd och uppgiven. Han tog en stor riks när han hjälpte Bruno. Hade Brunos pappa kommit in i rummet och sett vad som pågick hade Pavel blivit avrättad, men hans mamma kom in. Som inte är lika arg på judarna. Hon som är äldre har insett varför alla avskyr judarna. Men hon tycker att det innerst inne är fel. Hon tycker inte om vad som pågår. Så därför säger hon tack till Pavel.

2016-01-21 

Hounds of baskerville

Jag har idag läst ungefär fyra kapitlen och fyrtio sidor. Efter att Watson och Holmes har pratat med Dr. Mortimer så kommer berättar han  om mordet på en av hans klienter. Det konstiga är att det är inte spår av människor omkring kroppen, utan enorma tassavtryck. Från en jätte hund, som det verkar. Detta gör Holmes mycket nyfiken och han vill höra mer. De kommer överens att den mördade Sir Charles Baskervilles son ska komma för att ärva. och när han kommer ska Watson och Holmes åka med han till deras hem. Men det verkar som att de har en mystisk förföljare som iakttar dem. 

Man har fått en bild av miljön. Jag tror att den är lite regnigt, mulet och kyligt. Många har just börjat känna kylan och det är därför lite mindre stressigt och hektiskt på Londons gator. Bladen har börjat falla från träden och det känns lite dystert och ensamt fastän de befinner sig i London. Dr. Mortimer och Sir Henry Baskerville åker till ett hotell efter besöket hos 221 Bakerstreet. Sherlock och Wastson följer efter eftersom att han Holmes misstänker något. Medan de följer efter de gående paret så beskrivs miljön i London. Hitintills har enbart miljön i deras lägenhet beskrivits. 

Jag kämpar på med språket. Det är en väldigt gammal engelska men jag kan majoriteten av de engelska klassiska orden. Men det går självklart lite saktare att läsa. Det även för att man vill hänga med i Holmes alla slutledningar och teorier. Men jag har hellre detta språk än vanlig svenska. Vilket jag ändå har i min andra bok så det är bara bra övning. 

Det parti i boken som jag tycker om mest är nog när Dr. Mortimer berättar om när han hittade Sir Charles Baskervilles kropp ute på heden. Det är nog för vilken bra miljöbeskrivning man får av att läsa det. Man kan verkligen se heden när dimman läger sig på kvällen och det är mörkt, kallt, blött. vinden blåser i träden. Och man är helt ensam. Helt tyst, Och sedan berättar han om hur han hittat fotspår från Charles Baskerville. De var springande fotsteg. Något jagade han. Dåligt hjärta som han hade så dog han av utmattning. Han föll på magen med armarna utsträckta. Det var nog det mest beskrivna men ändå mest spännande i boken hitintills. 

Längre fram i boken hoppas jag på att de åker till heden vars Charles Baskerville blev mördad och att jag läsaren får ännu mer intryck av detta ställe på landet vars Herny Baskerville kommer ärva herrgården. 

Svensk språkhistoria

Varför förändras vårt språk hela tiden? Nya saker uppfinns väldigt ofta, man upptäcker nya saker och ibland är det bara något man börjar säga och det blir en trend. Allt nytt behöver ett namn därför kommer nya ord till. Lånord är en anledning till förändring av språk. De kan uppstå när man helt enkelt kommer på något bättre ord för någonting. Man kan även ta in andra ord från ett annat språk som redan har ett ord för objektet och där av att låna ordet.

Vad är skillnaden mellan lånord och arvord? I fornsvenskans tid ”uppfanns” svenskan, och där av har vi fått ord som vi ärvt, de kallas arvord och det var ur ord, de originella svenska orden. Till exempel de som sitter på runstenar. Men ett fåtal gånger tränger lånord in i fornsvenska, till exempel när kristendomen kom. Då lånade vi många latinska ord och grekiska ord. Vi fortsatte låna ord långt efter det, vi har bland annat lånat television av latin. Det andra tillfället vi lånade ord var när Tyskland blev populärt, de var handelsmän från Hansan och de styrde handeln, tyskar var även i ansvar för malmbrytning i dalarna, många hantverkare var inflyttade tyskar, det pratades även tyska på många arbetsplatser, med allt detta kom många nya begrepp det var faktiskt den period i det svenska språket som det kom flest lånord till svenskan. Den tredje vågen kom när Frankrike var en stormakt, både kulturellt och politiskt, med kulturen kom många vackra nya ord som antagligen var finare än svenska ord. Och man tenderar att gå efter trender och man gjorde det. Franskan var diplomaternas språk och var samtalsspråk vid många hov runt om i Europa, så ville man hänga med i samhället måste man kunna Franska. Det ledde till att språket spred, för att någon sak fastna i stora mängder måste det spridas på ett bra sätt, franska blev ett fint och populärt språk så varför inte tala det?

Nämn några arvord vi har i svenskan?  De vanligaste arvorden är släkt ord, ord för väder och vind och ord om våra gamla näringar som ull, åker och korn. De Är nog kvar av någon anledning. Far och mor är gamla släkt ord som lever kvar av en anledning. Mor och far använder man ofta, varför skall man bara en dag slutade kalla sin far eller mor för det man kallat dem för hela sitt liv. Även väder, det har aldrig ändrats, man har använd samma ord för väder ofta så det lever kvar, det är gemensamt mellan dessa ord far, mor, ull, snö, måne och sol är att man använder dem ofta och att man inte haft anledning till att ändra dem tror jag.

Varför var bibeln viktig när den översattes på 1500-talet? När folk översatte bibeln så översatte dem den till sin egen dialekt, de kom från dalarna och dessutom talades vid hovet och universitetet i Uppsala, och det är därför det svenska riksskriftspråket bygger på mellansvenska dialekter. Och bibeln spreds snabbt och präster predikade ur den och mycket folk gick till församlingar. Så då spreds språket ännu mer. Och bibeln blev ett föredöme på samma sätt som svenska akademi ordlistan är idag. På lång sikt påverkade också bibeln vårat tal för att så småningom började man att prata som på ett sätt liknade skriftspråket. Och sedan spred skriftspråket genom skolan, tv och radio. 

De olika perioderna i vår språkhistoria är runor, äldre fornsvenska, yngre fornsvenska, äldre nysvenska och yngre nysvenska. Man vill vissa att någonting har ändrats därför har man delat upp i olika perioder. Varje gång en ny epok inleds markerar man att något nytt inleds eller slutar.

Den första gången svenska användes i form av skrift var i runor, man ristade in dem i stenar och det finns 3000 runstenar, det är ett alfabete med 16 bokstäver och det kallas futharken.

Under Äldre fornsvenskan period ingick Sverige i den katolska kyrkan och då användes äldre fornsvenskan.

Yngre fornsvenska använde man när folk återberättade historier om legender och historier. Det användes ofta inom handel och började också pratas mer när man översatte böcker.

Äldre nysvenska är en epokindelning för det språk som talades och skrevs i Sverige från 1526 till 1732. Denna tidsindelning har satts av Nya Testamentet som kom ut på svenska 1526.

Yngre nysvenska var det svenska språk som talades och utvecklades under en period som börjar 1732 och vars slutdatum är åt 1897 eller 1906. Sedan tar nysvenskan över.

Nusvenskan är den period som inleds vid sekelskiftet 1900. Och brukar förknippas med Agust Strindbergs verk till den nusvenskan epok. Det är det språk vi talar idag och det är ett riksspråk som kom till för att masskommunikation genom radio och tv

Jag ska analysera och jämföra runor med nusvenskan.

Runor hade inte lika många lånord som vi har idag, det beror på att de inte hade behov att ta in lånord, det var första gången man skrev svenska språket, så om man hittade ett nytt föremål eller vad som helst som är nytt behöver man ett namn, vikingarna reste runt med inte så långt att de hittade många nya saker, så de hade behovet att döpa nya saker men inte de hade inte jätte mycket att göra. Men det kan också vara så att länder inte hade samma kommunikation, om någon börjar med ett nytt ord så skrivs det antagligen på socialmedier, och sedan sprids det. Den processen av spridning fungerade inte under vikingatiden eller framåt. När vikingarna inte kunde kontakta alla andra så körde de på själva, det är nog därför alla språk skiljer sig åt och är unika på sitt sätt.

Runor användes inte mycket i skrift, det var bara vid speciella tillfällen man använde metoden, för det var svårt och en tung process att rista in i sten.  Men när pappret kom och boktryckarkonsten kom blev det lättare att använda sig av det svenska språket oh man övergav runorna. Nusvenskan använder sig fortfarande sig av böcker och papper och jag undra om nusvenskan kommer att överges och en ny epokinleder. Men vad skulle kunna inleda en ny epok, det känns som att nusvenskan är fulländad, och att det endast kommer få uppdateringar då man gör en ny upptäckt, för förhopningsvis kommer man fortsätta att upptäcka och uppfinna nya saker. Vad kan hända så att en ny epok inleds? Det är en väldigt svår fråga och jag kan inte komma på någonting logiskt som kan hända, men har alla andra epoker inleds med logik? Det är nog mest nödvändig evolution som var nödvändig för överlevnad. Om pappret inte kommit hade kanske svenskan dött ut, men vad hade man pratat då, men skriften hade kanske dött ut och man skapade ett nytt språk som var mer effektivt. 

2015-11-30

Hej från Sydafrika!

Jag heter Aboyomi och är 14 år gammal. Jag tänkte bara skriva lite hur jag har det här i Sydafrika. Jag tänkte att vi skulle kunna jämföra Sydafrika och Sverige inför ett arbete jag gör i skolan. På det sättet kan vi få information av varandra.

Klimatet i Sydafrika är subtropiskt. De skiljer från plats från plats, i Kapstaden vars jag bor är det milt, men vi har problem i hela landet med nederbörden, det regnar så sällan så det finns få floder och vatten vart man kan få vatten. Men det är mycket nederbörd vid kusten, men eftersom de far ut i det förorenade havet blir det odrickbart. När vi inte får vatten är många beroende av att bo i staden vart man kan rena vatten och pumpa ut. Därför är många delar av Sydafrika obebodda. Det gör att i Kapstaden vart jag bor är det trångt med trafik och människor. Att klimatet är subtropiskt, tycker jag är väldigt bra därför att det finns ett av världens rikaste art liv här. Subtropiskt klimat är ett väldigt optimalt klimat för de flesta arter att etablera sig i, därför att det är väldigt varmt och frodigt, det kan helt enkelt växa mycket ovanliga växter och annat.

Men det är mycket vackert i Kapstaden, eftersom att regeringen har lagt ner mycket pengar på nystartszoner i Kapstaden är den mycket fin. För att bygga upp skicket av staden byggde de upp nya zoner med nödvändiga saker, därför är Kapstaden så populär, den är renoverad, och det är dyrt, så när det är dyrt kan inte vem som helst bo där, och om man är fattig i Sydafrika är man fattig för alltid, är man rik blir man ännu rikare, och de som är fattiga i Sydafrika har mer behov av att stjäla saker, tyvärr är det så, därför är det hyfsat tryggt här i Kapstaden. Folket som är fattiga hade kunnat få skolgång och hjälp i vardagen men eftersom systemen är förfalna går det inte. Så överallt i min stad är det hyfsat rent och fint. Men det är fult av turister. Sydafrikas klimat är mycket varmt och kombinerat med alla stränder, vacker miljö och kulturen dras folk hit från hela värden.  Min familj och jag bor i en lägenhet i staden, för att det finns nästan inga hus, husen är inte så effektiva och rymmer oftast bara en familj, de tar upp plats och man får inte bygga hus för att då hade inte allt folk rymts.

Rättigheter i Sydafrika är inte som i Sverige, de finns en lag som heter barnkonventionen och den har skrivits under av alla länder förutom Nordkorea och USA. USA har inte skrivit under på grund av alla olika lagar som finns i olika stater. Men bara för att vissa länder skrivit på betyder inte det att de följer dem, de är mer som riktlinjer som man försöker uppnå. I vissa länder lyckas man ofta, typ som i Sverige medan i andra länder som mitt, Sydafrika, är det inte bra alls. Vi har enligt lag rätt till massa saker som skolgång, sjukvård, socialt stöd, mat och säkerhet. Om man har tur får man gå till en skola, det finns väldigt många brister i utbildnings systemet, man har tur om man får gå till en skola, det är en av anledningarna varför vi har så manga samhällsproblem, få har utbildning, vilket leder till en uppdelning av folket, man märker tydligt att vi delar in folk, vi delar in på grund vars man bor, utbildning och apartheid tiden lever kvar så vi delar även upp i mörkhyade och ljushyade. Att vi delar upp leder till utanförskap, utanförskapet leder till att vi har mycket brott och kriminalitet i Sydafrika. När vi delar upp folk genom vars man bor gör så att många delar lämnas, om man bor där bryr sig ingen om dem, man får inte vatten, man får inte mat och el. VI har inte nog med pengar för att bygga ut till andra delar av landet. Så om man bor på landet glöms man bort. Och man delar folket genom utbildning, i Sydafrika är väldigt många outbildade och har inte en chans till skolgång så de struntar i skolgången och börjar jobba, det finns ungefär 850000 barnarbetare i Sydafrika. Många är fattiga och 40 % av alla sydafrikanska barn har inga föräldrar. De finns många fler problem.

 Förutom föräldrar löshet så sprids hiv/aids, 50 % lider av fattigdom, analfabetism och barnaga är tillåten. Skillnader mellan Sverige och Sydafrikas rättigheter är att det är olagligt att slå barn, Man får mer respekt som barn i Sverige. Ett barn i Sverige får alltid komma till tal. Att ett barn får respekt och lär sig att visa respekt från början är mycket viktigt eftersom det är en viktig del i samhället. Att man kan bete sig, Samhällsproblemen i Sverige är arbetslöshet, det finns inget sådant problem i Sydafrika, varför finns det här och inte där? Kanske för att de inte kommit lika långt i teknologin, men de har ändå några stora städer så arbetare behövs, man tar nog allt man kan få. Fast om man avancerade jobb måste man ha en utbildning, eller så blir man utbildad till det när man fått jobbet, i Sverige har vi så mycket folk och lite jobb, därför har Sydafrika mer behov av folk som kan jobba snabbt.

Något som finns i båda är diskriminering. Man kan diskrimineras i Sydafrika lika mycket som i Sverige, jag vet inte vilka som är de vanligaste grunderna att bli diskriminerad i Sydafrika är men jag kan tänka mig att det är etnicitet och ålder. Etnicitet för att det är ett blandat folk som bor där, de kommer folk från många platser kring jorden och vill jobba där, att det är så stor skillnad mellan folket kanske leder till konflikter ibland. Och eftersom apartheidtiden lever kvar så har man stora skillnader bland folket. Ålder för att man behöver mycket arbetskraft i Sydafrika så man har inte tid för att ta hand om de äldre.

Mina rättigheter som barn liknar de som finns i Sverige, men skillnaden är att här följs dem inte. Det leder till att man inte känner hopp som barn. Man tror att det blir bättre med tiden. Men det blir det inte. Ungefär 40 % av flickorna i Sydafrika har blivit och blir utsatta av övergrepp. 10 % dör innan de är 5 år, för det finns inte tillgång till sjukhus och läkevård. 19000000 lever i fattigdom.

Som jag sa har Sydafrika skrivit under barnkonventionen, i Sydafrika får man inte anställa barn som är under 15, men efter som att det finns 850000 barnarbetare så fungerar detta inte. Men det största samhällsproblemet är sexuellt våld och övergrepp. Allt våld är en konsekvens av att det finns mycket utanförskap är säkert. Om man skulle minska alla indelningar, styra upp alla förstörda system, om man gör det så skulle våldet och kriminaliteten minskas. Det finns ett långsiktigt arbete sedan 1994 vars de försöker styra upp allt, för det är det som är felet, att de måste styra upp allt. I Sydafrika har de satsat alla pengar på några städer och lämna ut alla andra.

En annan stor skillnad gentemot Sverige, är att vi här i Sydafrika inte har lika stor tillgång till nätet. Cirka 26 % av vår befolkning har någon sorts uppkoppling mot nätet, men i Sverige så har cirka 96 % av befolkningen tillgång till nätet. Detta leder då till at vi inte får lika mycket kunskap om vad som händer runtom i världen, och vi blir inte lika allmänbildade som andra länder. Och det är tyvärr mestadels ljushyade som har tillgång till uppkopplingen, därför att de har en mycket bättre ekonomi än de mörkhyade. Detta kan förklaras därför att rika vita män koloniserade landet för några hundra år sedan, och byggde upp ett eget samhälle som var mycket annorlunda från de svartas samhälle. Här var det vanligt att man hade mycket mat och alla skulle ha tillgång till någon form av utbildning, som tyvärr än idag är ett stort problem, därför att de vita värderas högra en de svarta i samhället. Jag skulle vilja se en förändring i detta, eftersom att jag vill att mina barn i framtiden ska ha tillgång till att utbilda sig till deras yrken, så att de kan försörja sig själv och sin familj. Medellivslängden i Sydafrika är ungefär 55 år för både kvinnor och män, kvinnor har med liten marginal en uns längre medellivslängd. Under 1990-talet så var medellivslängden runt 65 år, så man kan säga att den har sjunkit ganska drastiskt under de senaste 20 åren, och detta händer därför att befolkningen idag ökar enormt snabbt, och man hinner inte alltid med, till exempel med att bygga bostäder, sjukhus och skolor. Detta sker också därför att antalet aidssjuka har ökat markant de senaste åren, cirka 52 % av dagens dödsfall här har samband med sjukdomen aids, men borta i Sverige så dör i princip ingen av Aids, där är cirka 23 % av dödsfallen orsakade av hjärtsjukdomar. 

Det är också svårare för sjukvården att anpassa sig till detta, därför att man inte hinner ta in nya läkare som kan vårda de som är sjuka, vilket leder till fler dödsfall. Jag vill att man ska jobba väldigt mycket med att förhindra sjukdomars spridning, så att mina barn och jag kan leva i ett friskt samhälle i framtiden. Jag är rädd för att bli väldigt sjuk och dö, och med tanke på att den förödande sjukdomen Ebola har etablerat sig i stora delar av Afrika, så ser jag den sjukdomen som ett allvarligt hot som kan komma att vara en av de värsta epidemierna i framtiden, om man nu inte skulle ta fram ett botemedel mot Ebola.

 Vi lever också väldigt tätt här i Sydafrika, så att jag känner alltid mig tvingad till att hålla en bra hygien, därför att jag inte vill riskera att bli sjuk och utsätta andra familjemedlemmar och kompisar. Jag är också väldigt rädd för att drabbas av den ökände sjukdomen aids, som är en könssjukdom som är väldigt farlig. Den är dödlig här i Sydafrika, och som sagt så är cirka 52 % av landets dödsfall orsakade av just sjukdomen aids. Aids bildas när man har fått sjukdomen Hiv, som man får vid oskyddat samlag. Så jag är bara helt enkelt väldigt rädd för att drabbas av någon farlig sjukdom, eftersom att det är nästa det största problemet i vårt samhälle.

 Dock så har Sydafrika i alla fall rätt bra sjukvård, till skillnad från andra länder runt om i Afrika. Detta därför att det har flyttat in många vita som har gott om pengar, som kan investera i staden, och detta hjälper oss invånare väldigt mycket, bortsett från att de tar upp väldigt mycket mark och bostäder. Förra veckan så var vi på en utflykt vid Godahoppsudden, som är både Afrikas och Sydafrikas sydligaste punkt. Det var väldigt fint där, och ett mycket frodigt klimat. Udden består till stor del av ett naturreservat, som innehaver en väldigt stor mängd av olika exotiska arter. Detta är en väldigt stor skillnad gentemot Sverige, som består mestadels av barrskog och lövskog, och har en hel del olika djurarter, men de djurarterna är alla anpassade till ett kallt klimat, och därför skulle inte de exotiska djuren som lever på Godahoppsudden inte kunna överleva i Sverige, och vice versa.

Det var iallafall en mycket lärande utflykt, där jag studerade både växter och djur, och idag vet jag mycket mer inom biologi än tidigare. Jag fick helt enkelt upp ögonen för den vackra naturen vi har här i världen. Jag anser att världens ledare måste värdera klimatfrågan mycket högre, därför att vi måste bevara det vi har så att framtidens generationer ska kunna leva och få ta del av naturen vi får ta del av idag. En dröm som jag har, är att en dag få jobba med att utveckla Sydafrika, jag skulle gärna vara med och styra landet, även fast jag vet hur mycket press presidenter och deras följeslagare utsätts för. Jag vill bli detta därför att Nelson Mandela har inspirerat mig, med hans kamp för friheten.

Han jobbade med att få bort apartheiden i Sydafrika, som var ett uttryck som man använde för att beskriva Sydafrika rasåtskillnadspolitik, som infördes av de vita 1948. Detta gav massor av rättigheter till de vita, men var för det mesta endast negativt om man var svart. Mandela jobbade som sagt emot detta, och blev särskilt aktiv i detta efter Sharpevillemassakern, som skedde år 1960 i den svarta staden Sharpville. Ungefär 5000 av stadens invånare demonstrerade mot den nya vita apartheidregimens nya lagar, därför att dessa lagar var mycket kränkande mot de svarta Sydafrikanerna. Folkmassan började kasta föremål mot polisen, som föll tillbaka. Detta ledde till att polisen öppnade eld mot folkmassan, och dödade cirka 70 personer. Mandela blev ledare för en aktivistgrupp i början av 1960-talet, och deras grupp skulle ta ner de nya apartheidregimens lagar, för att bli en större del av samhället och få bättre förutsättningar. Nelson Mandela greps en tid senare och blev förhörd, men nekade till anklagelserna. Trots detta så blev Mandela dömd till livstidsfängelse den 2 oktober 1962. Mandela satt i fängelse från 1962 till 1990, alltså 28 år. Samma dag som han blev frisläppt så uttalade han sig och sa att den väpnade kampen inte var över än och att han skulle fortsätta kämpa för att upprätthålla fred mellan de och den vita befolkningen.

Jag hoppas du skriver tillbaka så snart som möjligt och tycker mitt brev var användbart.

Mvh Aboyomi

Studiesammanfattning kring Högkulturer

Jag har jobbat omkring Azteker, det var ett mycket roligt och intressant arbete. Jag har lärt mig riktigt mycket och blivit bättre på att dra djupa slutsatser av vad jag hör, läser och ser, resonera av det fakta jag tar in, och det har nog gjort att jag lärt mig riktigt mycket under arbetets gång,

Först ska jag berätta om hur aztekerna kunde skaffa sig ett stort rike och varför de blev så framgångsrika, det berodde på många olika saker som tillexempel militär styrka, jordbruk och arbetar samt samhälle

Jordbruket, det började med att många slavar i andra stammar ville bli självständiga, så en slav tog initiativet att bygga en stad, många slavar tyckte om det och följde honom, då vandrade han iväg med 4000 slavar mot nuvarande México city. Anledningen att de stannade där var att det var mycket vatten, fyra floder som möttes mot en ö. De 4000 slavar kallade deras folk för Mexicana, och de var smarta, när de kom till platsen förstod dem marken var bördig, vilket betyder att de kunde få ut mycket mat, eftersom de var smarta och började tänka ”vad kommer maten ha för betydelse för vårt folk”, då resonerade dem att mat behövs för att ha energi, har man energi och är frisk kan man arbeta, kan man arbeta får staden bra arbetare, de hade också tänkt på sitt försvar, så maten är viktigt för soldaterna de ville skaffa i en framtid. Så det blev den platsen, de började med att slå läger sedan började de arbeta på dammar kring floderna så de kunde kontrollera när marken skulle bli bördig, sedan när de börjat odla satte de igång med staden, det började litet med några få hus och ett stort för möten och viktiga personer. Anledningen till att det gick lätt att bygga var för att många slavar var hantverkare, de jobbade med att hyvla, hugga sten eller snickra. Så det är en stor faktor för att allt gick igenom. Och det blev vackert, staden beskrevs det rena paradiset, så många flyttade in, när deras folk upp nått 100000 invånare förstod ledarna att de skulle kunna föra krig, de hade folk, mat och hantverkare för att tillverka vapen och kunskaper. Detta ledde till att de förde krig, och många krig, på detta sätt fick de sitt stora rike.

Detta skulle jag säga är aztekernas jordbruksrevolution, det var slavarna som införde många smarta idéer, det var kanske därför många slavar fick stor respekt över hela riket. Men slavar berättar jag mer om sen.

De positiva sakerna med jordbruk var sammanfattat att de fick mer energi, arbeta längre, höjde livslängden och kunde skapa ett rike så det var en stor sak, en av dem ledande anledningar till att de lyckades med sin stad, sedan rike och provinser

Det negativa med jordbruk var att när man slog ihop sig i en stad med många mäniskor och djur spred sig saker snabbare. Och därmed blev folk sjuka lättare. Och när man blev sjuk kunde man inte jobba men om man blev sjuk i en aztekisk stad trodde man att man blivit besatt av onda andar och då blev man offrad på direkten, så problemet med sjukdomar som smittade till stora epidemier blev aldrig ett stort problem för aztekerna. Men det var ändå inte bra att bli sjuk. För de tappade mycket folk, vilket inte gjorde så stor skillnad eftersom att dem var så många, så ledarna märkte antagligen inte att folk dog.

När de slog sig ner vid nuvarande México city och började bygga sin huvudstad Ténochtitlan så blev de bofasta, det menas att de kunde stanna på en och samma plats. De kunde börja bygga hus, samla ägodelar och leva ett liv utan att röra sig med jordbruket eller djuren. Konsekvenserna av detta blev att man kunde samla på sig saker utan att tänka på vad man orkar bära med sig, men Aztekerna var inga nomader innan staden Ténochtitlan kom till. De letade efter bra platser att bo på och sedan anpassade dem sig till det. I många andra högkulturer så var ägodelar en stor del i samhället, om man var rik så låg man högt upp och hade man mindre ägodelar var man fattigare, med detta var samhällsskikt uppfunna. Men dessa problem eller fördelar fanns inte i aztekriket eftersom de var mycket religiösa. Man delades inte upp efter rikedomar utan efter vad ens släkt har haft för betydelse, om man hade en pappa i militären sågs man vara lite bättre. Men man blev aldrig behandlad dåligt för att man var fattig, det var bra för jag tror att slavarna tillexempel fick lust att leva när dem inte blev utfrysta och illa behandlade, att många slavar trivdes var en viktig del för samhället.  Eftersom en tredje del av alla i aztekriket var slav och om de var lyckliga skulle de vara bra. Men så var det inte, faktiskt så levde många azteker ett jobbigt, svårt, tungt och oroligt liv. Eftersom att de utsattes för offer och krig varje dag, och det satte sina spår i riket. Många gjorde uppror mot kungen och hans följare som styrde med järnhand över riket. De tog inte hänsyn till folket. Dem såg sig som mellanhanden mellan gudarna och folket. Det var deras uppgift att offra och hålla gudarna nöjda.

Så jordbruket gjorde en stor skillnad hur det fungerade i en stad. Hade inte jordbruket kommit så hade ingen blivit bofast, alla hade varigt nomader. Men när de stannade hända allt med slavar och ägodelar som jag skrev om.

En högkultur, jag tror att det finns många olika kulturer men få blev så stor som tillexempel egyptierna och aztekerna. De som klarade sig och styrde över stora delar blev en stor kultur och kunde behålla sin mark och folket.

De första högkulturerna alltså den första civilisationen började vid nuvarande Irak, de första grottmänniskorna vandrade ut ur Afrika och när de kom vid vatten och bördig mark så stannade de. Tillexempel vid Egyptiern som ligger uppåt mot Asien och Europa och sedan gick de vidare till nuvarande Irak vars de stannade och det kallades för Mesopotamien. Och som sagt var vatten och jordbruk det viktigaste för att det skulle fungera med en stad. Man måste äta för flera anledningar och de förstod många civilisationer. Sedan fortsatte vandringen mot Europa, sedan Ryssland, sedan långt åt öst över Berings hav till Alaska, sedan ner mot USA och efter det ner till México mot Sydamerika. Och det finns gammalt folk över alla världsdelar för att man vandrade på detta sätt och blev bofasta.

En azteks liv var hemskt, och aztekernas historia är en väldigt blodig och fruktansvärd tid, vars offer och krig ingick i den vanliga rutinen. Alla var nästan utsatta för att bli offrade eller stupa i krig. Men folket fick bara acceptera det, för de trodde att gudarna skulle riva och slita sönder hela staden om riket inte gav offer till dem. Så det gjorde antagligen stämningen gode spänd, och att alltid vara utsatt för död sätter sina spår på människor, och om man en dag komma hem och sedan veta att ens namn står näst på listan över offer så blev man väldigt ledsen och förtvivlad. Så detta gav mycket lite hopp om liv. Folk började bli arga på alla liv man bara slängde bort genom offer. Så stämningen i riket och staden var väldig dålig, ingen ville arbeta när det var sådana hemska villkor. Då satte ledarna in regler för alla att följa, de skaffade även en variant av en polis. Deras uppgift var att de som inte skötte sig skulle genast bli dödade på plats och bli offrad, eller skickas ut i en säker död på slagfältet. Så det var en väldig spänd, tvingad och ledsen känsla som många hade i aztekriket. Men för övrigt så levde många på landet fritt, det kom militärer och hämta upp folk som skulle kriga. Annars så bodde de i små hus troligtvis av någon sorts lera och odlade mat för att försörja huvudstaden och krigarna. Det var nog skönt för bönderna att leva själv och ostört för att få den tid att odla och skörda. Det fanns en lag som sade att om man gjorde brott mot bönder eller hans djur så skall man bli straffad, eftersom att bönderna hade en sådan stor roll. Men bönderna låg ändå på samma nivå som slavar. I riket fanns samhällsklasser, det var högst upp kungar, krigare, präster, sedan kom allt annat som handelsmän, slavar, bönder och affärsmän. Så till skillnad mot andra högkulturer så hade aztekerna en bra syn på alla i de låga skikten, det fanns också lagar som förbjöd folk att skada slavar. Och då kan man säga att igen behandlades extra dåligt, men alla hade det dåligt. Men att bli respekterad av staten och folket och anses som en stor hjälp till samhället kanske fick någon att känna sig bättre och ståtligare. Då kanske de fick motivation att kriga för landet och att bygga hus, tempel och andra saker för landet, och bönder kände sig viktigare för att det fick en viktig roll att försörja staden.

Och därför kanske aztekerna lyckades föra krig bättre, för att folket var stolta över sitt land, det kan vara en anledning. Och när de vann ett krig så blev folk ännu stoltare över landet och dess kunskaper och skicklighet i krig, men många var arga och frustrerad och detta hade stora konsekvenser senare i historien om aztekerna som jag kommer till senare.

De som bodde i staden var hårdare bevakad, de var bevakad av polis och gudar, gudarna övervakar alla i aztekriket, varenda en och om en inte beter sig som man ska drabbar det alla andra, och ända sättet att gottgöra för sig är att bli offrad och detta bidrog till den spända stämningen i riket. Men polisernas uppgift var att patrullera över allt, sedan ta fast och fånga de som inte gjorde sin uppgift. Så om man inte spikade nog snabbt eller inte arbetade nog hårt så blev man offrad eller utbytt, denna metod ledda såklart till en felfri, exceptionellt fin och väl byggd stad som de även kunde hålla ihop och ren. Men folk blev såklart inte glada över att se sina nära slängas ut i krig eller offrad på toppen av templet teotihucán. Och eftersom aztekerna förde krig och alla möjliga håll och kanter behövdes det soldater och det lades en stor press på befolkningen att födda upp dessa soldater, tillexempel bönderna som odlade mat, eller de utbildade att ge dem träning i krigsföring och hur man använder vapen. Då kan man undra varför aztekernas ledare aldrig stoppade, deras folk ledd av all press och våld. Men man brukar säga att makt korumperar och därmed blir man blind av folks åsikter och tar sina egna krig, samhället var uppbyggd så att ledarna hade full kontroll över befolkningen, de kunde inte sluta i armen. Kungen som förde krigen hade full makt över allt, varför skulle han bry sig?

Aztekerna var ett väldigt tänkande folk och därmed gjorde de några nya uppfinningar, de var sådana användbara saker som man behöver i vardagen, jag gissar att de var nödvändig för folket och därmed uppfanns, det är nog inte så svårt att uppfinna saker när ingenting finns, så de gjorde många saker som inte är så stora men de kända sakerna som vi använde idag är kalendrar. De uppfann dessa för att hålla koll på sina skördetider och religiösa högtider, en för årstider och en för dagar. Det var en uppfinning som kom med att de blev bofasta eftersom det var ett storstenblock de ristat in saker på, jag vet inte hur den fungerade men jag antar att det har någonting med solen att göra. Konsekvenserna av att kunna hålla tid på året var en uppgradering för många, det blev lättare att leva och jobba när man visste när saker och ting skulle ske. Man slapp slänga mat som inte blev färdig i tid och man kunde istället skaffa ett schema som gjorde att mindre mat gick åt spillror, så många saker som är användbara i vardagen uppfanns. Just kalendern var en liten detalj som var mycket viktig, de tänkte på allt! Allt som kunde hjälpa vardagen i ett annars tufft liv.

Aztekerna skiljer sig mycket från andra tidiga civilisationer, de har aldrig stoppat att fascinerats av natur och på det sättet alltid utvecklas, de hände sina kulter som kostade livet på många människor men de har alltid ändå lyckats, till folket vände sig emot dem. Det var det ända misstaget de gjorde annars så var de oövervinneliga. Det som är roligt att tänkta på är att om de levt kvar, hur långt hade de kommit, för de undersökte vart ända sak de fann, om det inte fått ett abrupt slut så hade processen om natur kanske gott fortare, de hade kanske forsat sin utveckling till modern tid och därmed blivit teknologiska men ändå håla kvar sin kultur, jag tror att det skulle kunnat gå så långt faktiskt, men baksidan av allt var just hur de behandlade folket, vissa högt uppsatta ledare hade verkligen noll empati och körde över alla. Så jag blir nästan lite irriterad när jag tänker på vilket dåligt slut ett sådant smart och arbetsvilligt folk gick under, att de föll på egen hand.  Att allt gick i spillror för att de inte lyssnade på folket.

 Men det fans visa saker som inte verkar ändras genom vissa kulturer, jag antecknade till egyptierns redovisning, det var delvis väldigt lite fakta men jag får analysera det jag fått, annars får jag läsa på mer för att kunna dra djupare slutsatser. Religion, det är det viktigaste motivationen för alla högkulturer, många skapade eget för att de trodde på något, något som drev de att göra allting. Och religion är en stor del idag, men varför trodde de så mycket på just någon gud, de gjorde jätte mycket för gudar men varför? Varför gjorde de så mycket för sin religion? Jag kan verkligen inte förstå. Men jag tror att det var den ända motivationen, de fann tröst i sina gudar och styrka. De slogs och kämpade för sin frihet att tycka vad de vil och inte lyda någon annan. Religion är något som är den viktigaste delen i hur de kunde lyckas. Men något annat om man kollar på hur de kunde överleva. Inte hur de kunde slå sig ur något och göra något helt nytt, för att göra något helt nytt måste man ha bra förutsättningar. Vatten och jordbruk, det är det viktigaste när de kommer till att överleva och utveckla allt, arbetare med energi är allt, visst gudarna kunde ge kraft och ett starkt psyke men i grunden var det maten som gav energin. Och vars kan man få vatten och jordbruk? Ofta vid kusten till något hav eller bara vilket vattendrag som helst egentligen. Egyptierna var inga nomader precis som aztekerna. De vandrade och kom till ett vatten drag med bördig mark, Nilen, där började de bygga sin stad och odlade mat vid Nilen.

 De är faktisk lika aztekerna fast de aldrig ens visste att varandra existerade. Båda har en spännande, intressant och blodig historia. Om offer och krig. Båda var smarta och tänkande. De gjorde uppfinningar precis som aztekerna. De hade nog faktiskt ett bättre samhälle en aztek. Men bra menar jag att de hade ett bra system med slavar och regler, men det är faktiskt inte bra men på den tiden var det bra. De hade system för slavar precis som azteker, men egyptiern var nog ändå mindre empati. De tvingade slavar till att jobba sig till döds. Men de var smarta, ingen empati är inte smart men de uppfann många system för att underlätta. Typ som lyftkranar och vagnar vars de släpade stenarna. Högkultur betyder att det är en hög utvecklad civilisation i början av historien tid. Likheterna mellan egyptierna och aztekerna är att de båda hade ett uppstyrt och disciplinerat samhälle. Med lagar och regler. Aztekerna hade många olika inriktningar, de hade den nya som utvandrade och byggde Tenochtitlan vars kallades mexikan. De började som nomader men blev bofasta när de fan den bördiga marken.

 Men tänk om de hade gått åt ett annat hål. Eller var det deras plan att finna vatten. Om de inte funnit vatten så hade de aldrig blivit ett rike. Aztekerna och egyptiern hade nästan lika väder men det var fuktigare i México så de odlade inte riktigt samma saker. Det var även deras religion som spelade roll om vad de åt, som jag vet har inte egyptiern någon helig mat som aztekerna i alla fall inte på samma sätt. Det också kanske spelade roll i hur de blev framgångsrika. Vad de åt. Aztekerna åt majs, fåglar och andra saker de odlade. De kanske gav mer energi till folk. Att de fick bättre varierad kost. Egyptierna åt mycket öl och bröd. Man gör bröd genom att baka dem med olika råg och sådant så egyptierna kanske bara kunde odla spannmål, och i öl ingår kanske ris, vete och majs vilket var lätt att skaffa. Egyptierna åt även fisk, eftersom det var rikligt med sådant i Nilen. Så de hade inte lika mycket varierad kost som aztekerna fick. Men de åt också majs. Majs verkar vara vanligt genom alla tidiga civilisationer. Det var lätt att odla, och det är nog därför de är vanliga.

Deras principer inom deras religion är ganska lika båda ser sina kungar som mellanhänder mellan gud och människor. De hade olika syn på döden, egyptierna trodde mer på helvetet som kallades för osiris dödsrike. Aztekerna trodde att om man gjorde bra i livet så levde man bättre i livet efter. Antagligen blev de tvingade att tro detta för att arbeta hårdare i vardagen. Jag undrar om det var så att ledarna i aztekriket, de planterade religiösa lögner för att få folk att lyda dem indirekt genom gudarna. Men båda trodde på dåliga och goda gudar. Det är nog en smart sak att ha en ond het i en religion som man kan hamna hos om man inte beter sig. Ett slags hot. Det finns några saker som man behöver för att få en fungerande samhälle och civilisation. Och de sakerna har många tidiga civilisationer gemensamt. Typ som lagar och stadsskick, de är faktiskt lika, i egyptiern hade de farao, det motsvara kung i aztekriket, präst fanns i båda och sedan kom allt annat. Båda var kulturella. De dansade, skrev, pratade och målade. Båda tänkte skydd, de bästa naturliga skyddad är vatten, båda civilisationer byggdes runt vatten, aztekerna satte upp enorma dammar för att kontrollera jordbruket, vilket gjorde att de kunde kontrollera skördetider. Egyptierna byggde runt Nilen för skydd. Man var duktig på att använda naturliga saker som var någorlunda lätt att göra, det gör man inte idag eftersom man bara kan masstillverka saker. Egyptiern var mycket prydliga och ambitiösa inte direkt motsatsen till aztekerna. Aztekerna var mer av ett disciplinerat folk. Tillexempel brydde sig egyptierna mer om hygien och sådant.

Men aztekerna hade aldrig haft en chans efter alla offer och människor de förstört livet för att kristendomen var mycket stor och offer togs inte emot väl på grund av den. I augusti år 1520 landsteg Hernan Cortez på kusten till México. Han var den förste spanska kaptenen som kommit för att kolonisera den nya värden, Spanien ville åt México för dess strategiska plats. Men han möte på motstånd, efter bara en vecka hade aztekernas jägare lokaliserat honom i hans läger och hottade att döda honom om han inte återvände. Hernan Cortez gav upp. Men istället för att åka hem gick han runt México och samlade ihop alla aztekernas fiender som de låg i krig med, han samlade ihop folk från de städer som aztekerna bränt ner. För att han visste att han behövde hjälp, han kunde inte vinna mot 200000 azteker med 600 män.

Plus att det fanns olika religiösa inriktningar inom aztekernas rike, en av dem hade en tro at en dag kommer vita män från andra sidan havet och förstör deras rike på grund av alla lager de bröt mot gud. Sedan efter han samlat in alla var villiga att hjälpa förgöra aztekriket i ut byte mot att bli vanliga män i Spanien gick de till attack, det var nu 250000 azteker mot 5000 spanjorer och indianer. Plus att spanjorerna hade mycket bättre vapen med sig från Spanien, be tog även med sig hästar vilket var en enorm för del. Det var smart för aztekerna hade ingen aning hur de skulle bekämpa dessa enorma krafter. De hade enbart svärd och kanske någon pilbåge. De tog ett år för Hernan att utrota aztekerna, och den 15 augusti år 1521 kapitulerade de. Hernan sköt Montezuma inför alla krigare. Sedan de barn och kvinnor som flydde dog så småningom av smittkoppor och andra sjukdomar européerna förde med sig. Jag tror att aztekerna inte väntade sig detta öde, för de var så upptagna av alla krig de förde, alla folk de behövde offra och det gick inte till slut, de var inte oövervinneliga, det blev för mycket på grund av att de var framgångsrika, de kan inte ha haft en plan framåt, konsekvenserna av det blev ett stort och hemskt nederlag. Nu kommer de värsta, de rev allt, de brände ner all kultur, alla salar, alla palats och alla templen. De rev hela Tenochtitlan och begravde allt i jord. Och på den jorden byggdes nuvarande México city, tänk om allt varigt kvar. Att man kunde se de som de beskrev som paradiset. De hade varigt mycket användbart för forskning och historien, konsekvenserna av detta blev att Spanien var i ful kontroll över México, de tog allt som var värt och sålde de eller smälte det till guld när de kom tillbaks till Spanien. När de blev rika på allt de plundrat från aztekerna så kunde de skaffa militär, bygga örlogsfartyg för att föra krig. Aztekernas guld var nästan femtio procent av hur Spanien finansierade sina krig.

Begrepp:

Nomad = någon som inte är bofast, man rör sig efter djuren och årstiderna, man kunde aldrig bära med sig något onödigt, det förändrades när de blev bofasta

Bofast= när de slog sig ner och började samla på sig saker för att kunna överleva långa perioder på samma ställe.

Jägare= Man hade en uppgift och det var att samla och jaga.

Samlare= samlarna var ofta kvinnor och de plockade tillexempel bär eller andra små användbara saker.

Arkeolog= En person som studerar gamla samhällen genom deras rester.

Geolog= Någon som jobbar med natur och saker under gjord, Charles Darwin var en geolog

Högkultur= ett högt utvecklad samhälle från historiens början.

Civilisation= En äldre stadsbildning, typ ett samhälle i en gammal kultur, det finns även moderna civilisationer som mänskliga civilisationer med städer. Det som behövs för att någon sak räknas som en civilisation är

Samhällsklasser= i ett samhälle så måste det finnas samhällsklasser, en sorts rankning och uppdelning av folket, höst upp på pyramiden är kungar, sedan kommer präster och krigare och längst ner är bönder, slavar och handelsmän. Detta var aztekernas samhällsklasser.

Politisk centralisering = en förskjutning av makt eller ansvar.

Arbetsuppdelning= om man är en grupp så kan man dela upp arbetet för att vara mer effektiv, detta var användbart för att arbeta snabbare vilket var viktigt för högtiderna

Kronologi= Läran om tid och räkning.

Stenålder= en period i människans historia som de började använda verktyg av sten, det är också den första tidsepoken.

Bronsåldern= man började använda brons som rå metall för det var bättre än sten.

Järnåldern= människan började hantera järn och sedan stål, det här var inledningen in till medeltiden.

Vetenskap= framställa tidigare okända kunskaper genom vissa metoder.

Epok= När en sorts tidsperiod tar slut för att något nytt revolutionerande kommit, tillexempel jordbruket inledde en ny epok.

Skeende= se på någonting med olika vinklar.

Levnadsvillkor= Villkor på hur man sak leva sitt liv, ett kontrakt med sin religion eller samhälle.

Revolution= När något nytt stort kommer och tar över, kan vara i ett krig eller bara en ny uppfinning.

No easy day

I`ve read the book “no easy day” by the teller “Mark Owen” (not his real name of course) and his writer Kevin Maurer. The book is a self-biographic from a soldier that was in the raid that killed Osama Bin Laden. In the book you follow Mark Owens life, from his childhood in Alaska, when he signed up for the military and his life after his career as a soldier.

The book has a lot of details. That is good because it makes the book more interesting and exciting. You really get the picture of how it was in the mountains of Afghanistan when they were attacked by choppers, Taliban’s or whatever. It is the best book I ever read.

It starts with him telling about his childhood in Alaska. He lived out in the wild with his family. His dad was an industry worker but he had a past of serving in the military. His mom was a teacher at the local school.  Mark had three sisters as well. Mark and his father were often hunting and laying traps. They would go out with the snowmobile. One day Mark was freezing. They had been out for some hours. He told his dad that he wanted to go home, but his dad refused. He just told mark to run behind the snowmobile. So mark was pretty strong in his mind from his childhood.

 Mark was trusted with guns very early. But one time he was securing his gun in front of the fireplace. He forgot the Fireplace was hot and backed in to it. He got a shock and by accident he fired his gun. The sound woke up everyone in the house. Marks father was very calm and wise, he just asked mark what went wrong and that was it, he thought nearly shooting himself was a lesson for the rest of his life.

Mark was a top student at his high-school, he was so good that he won the “student of the year” contest, but mark didn’t like the title so he lowered his grades. I do not understand why he would do such a thing but I guess he didn’t want to be taken for a nerd or something. But he still had great grades when he finished school. 

He never got to play whit action figures or play videogames so Mark was curious about the military. When he was 18 he signed up for the navy. He worked at the navy for 3 years until he signed up for bud\s, bud\s is the military training for everyone who wishes to join the special units. It is the toughest education on earth. The soldiers are forced to hold their breath till they drown; when they drown the instructor pulls them up. They also get to swim in the ocean, a lot of physic, and after all this there is a final exam, to survive the hell week. The hell week is when they marsh across USA, from West Virginia to California. They marsh all day and sleeps 3 hours. The soldier that completes this education now gets to join Special Forces. And that was marks final goal. So he joined the seal team 5, also called DEVGRU. He served there and trained there for some years.

On second of marsh an alert from a water treatment plant in northern Iran was transferred to the NAVY SEALS. The Taliban had a plan to blow the whole plant. The mission was later on given to seal team five. And this was marks first operation.  They went in under cover from darkness, they had the polish special force GROM coming in from air whit choppers. Mark and his team moved in head on. But they did not know the Taliban’s knew they were coming.  But, they thought that the seals came in from the east, and then when they moved to the east they gave he seals the opportunity to gain ground in the facility. Seals found several Taliban’s sleeping in small rooms. They were hand cuffed and unable to shout for help. So they moved on, soon the fight would come, mark felt it, he was so nervous that he nearly dropped his weapon. But the Taliban’s fled.  But the mission was successful. They secured the plant, disarmed the bomb and caught about 20 Taliban’s that were sleeping.

Mark put a lot of thought about what it would be like to shot someone. He had been on 11 missions and never even fired his gun.

On the 24 of February mark joined the DEVGRU for a special operation. The mission was to clear a building from Taliban’s. The building was in a good position and the Taliban’s used it for snipers and other stuff. So they fly in by choppers to Jalalabad. By the cover of darkness they sneaked into the large building, mark was concerned. It went to smooth.

 He was a little spooked of the unfamiliar environment. It was cold; the winter was coming to the Irak. The wind blew through the clothes. And it was so quiet. The only thing mark could hear was the steps of soldiers. Outside of the building it was a village, and everything was threshed, burned and abounded. The city was grey. Every house was wrecked, a result from many years of war. It was sand everywhere. The sand came in whit big sandstorms. But it went to smooth, mark knew that this would come to be the first time he fired a weapon at an enemy. 

The plan was to secure the building and then let the cavalry blow it up.  They were there. The door was locked.  One of the soldiers kicked it in. They secured the bottom floor and then moved up. The building had 4 levels and a roof. It all went smooth until they came to the third floor. Suddenly, Taliban’s rushed down from the fourth floor and took cover behind sandbags, and it got worse, the Taliban’s rushed up towards them, they were surrounded. And then mark threw a grenade at the sandbags, he killed them all. He saved an entire group whit elite soldiers, but they were not out from the danger, they heard Taliban’s rushing in from behind so they moved up to the fourth floor where they could get in positions to kill the Taliban’s, which they did. But it was not over. The Taliban’s had put up soldiers on the roof of the building next to them. When they heard shots they saw that they were coming from the building next to them, they rushed twords the wall. And the Taliban’s was not good fighters, they could barely aim. So mark peaked out and aimed his weapon, the searched the building and he saw a Taliban, he had an enemy in his sight, now it was only to pull the trigger. He took the shot and that was it. When he saw the other Taliban’s he gave an order to the cavalier to shot rockets at them. And after that they regrouped back on the street. They went back the same way as they came.

Back at the base mark was given a medal for saving 10 men. He received a silver star.

After this it was back to normal, all the training. A soldier that works in the NAVY SEALS has one week semester on a year. Mark had no family in Virginia and hadn’t time to go to Alaska. So he just lived on the base, and saved his spare time to Christmas or something that had to do whit family.

Mark was in many famous operations, the redwing operation, the Neptune spear and enduring freedom. But the book is about Neptune spear. The mission that killed Osama Bin Laden. I could write about every operation he was in but that would take ages, but I want to tell about the important ones and those which I remember best.

The summer of 2009 mark joined the joint special air service. Joint special air service is a group that only works whit aircrafts. The main goal is to keep villages safe from Taliban’s that are looking to stay in the houses, and then they steal and kill people. Plus the villages are good strongholds for the Talibans, and that gives them an advantage in battle.  One day it was an attack on a village south of Jalalabad. The joint special air service went in. The chopper dropped mark and his unit, they ran to cover and saw the Taliban’s rushing towards them through the desert, he started to pick them of one after one, the Taliban’s soon realized that they were not succeeding and retreaded.  And then the hunt began. They fled to a mountain village. Mark and his team ran after them, but on another rout. They dumped the armor to run faster. And they cut the Taliban’s of, they opened fire and killed the rest of them. It may sound incredibly easy for them, but they are very skilled soldiers and the Taliban’s are very bad so it make sense.

Mark was getting used to the killing and the violence. But he didn’t feel good. He felt guilt for all the men he killed. Mark took some weeks away. He went to Alaska to visit his family. But after one week he felt weird. He missed the action, all his friends. That group of soldiers had become his new family. He was ready to die for them. When you are in this sort of situations you depend on everyone else. That I think creates a strong bond between soldiers. It becomes a brotherhood of some kind. Where everyone knows and trusts each other.

So Mark went back to the base in Virginia. It took him some days to get back to the routine. And when he arrived everyone seemed to be sad. Mark walked into the barrack where he was working and asked if something was wrong. His commander replied “haven’t you heard, al-Qaida fly two airplanes into the twin towers, thousands dead.” Mark didn’t know anyone that could have gotten hurt, so he wasn’t sad, angry but not sad. Some months later there was a rumor going around saying that the pentagon (USA military operations base) had ordered an attack on Osama Bin Laden. And there was nothing more to that. But two months later the seal team 6 was handed the mission. The leader of the mission was William MC raven. The pentagon named the operations “operation Neptune spear”.

The book is mainly about this operation and in the book they explained it very good, whit pictures and maps. There were four groups, Charlie, alpha, bravo and delta. Past the 10 years they had been collecting info about Osama bin laden and this were the first hit, they thought several times that they had found him, but they were never right, but now they were one hundred percent sure. They fly whit Blackhawks, a Blackhawk is a big cargo chopper that can carry 40 soldiers. Plus one little bird. A little bird is a small attack chopper. The little bird’s mission was to hover above the hotel and be on lookout. So by the cover of the little bird they went in. He was hiding in Pakistan, Pakistan and USA was not friends and if they had been spotted they had been pursued by attack jets. And they had been killed, so they had to fly low to avoid detection on the radar. The building he was hiding in was a three story building. It was not the standard mud hut. Five men jumped off on the roof.                            20 outside, 10 in the big yard and 15 outside the walls. The dog patrol started to run around the compound, they were keeping civilians away. The rest of the outside group went in, surrounding the building, now marks group were moving to secure the guest house. They meet no resistant. But when they moved out and towards the main building one of the choppers fell down crushing the wall! Half of the delta group moved and help those which got injured. The chopper had been hovering to long and that removed all air under it, and the air that was under then ended up on top of the chopper crating a force strong enough to push the chopper down.  The good thing was that no one died but now they knew they were coming. Stealth was out of the question, so they put a C4 on the door and blew it up. Luring the Taliban´s to think they were coming from the bottom floor. But five men were luring on top of the roof. Osama was hiding on the middle floor in the bedroom. His two lifeguards guarded one stair each. They were making much noise on the bottom floor. So when the man that guarded the stair to the third floor looked away one of the soldiers came down and spotted him, the Taliban saw him to and jumped to cover, the Taliban were extremely stupid and peaked his head out, in one half of a second the soldier fired, the Taliban fell to the ground. Now they were surrounded. The one remaining Taliban took cover in a room. He turned around to see what happened to the other one. He looked away and a soldier shot him to. Now they were outside the room that Osama bin laden was hiding in, Mark moved in. He was face to face whit the terrorist. Osama Bin laden screamed something and pushed one child and a woman in front of him, like a human shield. In cover of them he picked up an AK-47 and as fast as Mark saw the weapon mark shot through the woman and killed Osama Bin Laden. Now they just had 10 minutes to leave before the local polis would appear. So they took all the Intel they could get, computers and documents. And when they got back to the base and looked at the information they found some interesting things. Like assassination of Barack Obama, Crashing a plane into New York, Bombs, and much more. They were stopped in the right time. If the mission had failed the assassination of Barack Obama had been done, because it was planned to happen just two weeks forward.

I thought this was very exciting. All the secrets he shared and his detailed version of combat really gives you the thought of how it could be. And I think he wrote this book to give information about this, there were so many versions of this operation and Mark just wanted to sort it all out. And a lot of people like this book because it`s special. Another reason why he wrote this book was to show the public how it was to be an elite soldier. And he also gave some tips how to survive it.

This was the best book I have every read, it`s so authentic. Many military books are quite similar, but this book, it has something special that catches the reader.  Maybe it’s the details or the action that does it. You can tell that Mark has the sense of writing. And it’s not just for those which are interested in military history. This book is so well explained so everyone can read it. If a person wants to learn more about Special Forces and about military related historical events, this is the book.