2015-11-30

Hej från Sydafrika!

Jag heter Aboyomi och är 14 år gammal. Jag tänkte bara skriva lite hur jag har det här i Sydafrika. Jag tänkte att vi skulle kunna jämföra Sydafrika och Sverige inför ett arbete jag gör i skolan. På det sättet kan vi få information av varandra.

Klimatet i Sydafrika är subtropiskt. De skiljer från plats från plats, i Kapstaden vars jag bor är det milt, men vi har problem i hela landet med nederbörden, det regnar så sällan så det finns få floder och vatten vart man kan få vatten. Men det är mycket nederbörd vid kusten, men eftersom de far ut i det förorenade havet blir det odrickbart. När vi inte får vatten är många beroende av att bo i staden vart man kan rena vatten och pumpa ut. Därför är många delar av Sydafrika obebodda. Det gör att i Kapstaden vart jag bor är det trångt med trafik och människor. Att klimatet är subtropiskt, tycker jag är väldigt bra därför att det finns ett av världens rikaste art liv här. Subtropiskt klimat är ett väldigt optimalt klimat för de flesta arter att etablera sig i, därför att det är väldigt varmt och frodigt, det kan helt enkelt växa mycket ovanliga växter och annat.

Men det är mycket vackert i Kapstaden, eftersom att regeringen har lagt ner mycket pengar på nystartszoner i Kapstaden är den mycket fin. För att bygga upp skicket av staden byggde de upp nya zoner med nödvändiga saker, därför är Kapstaden så populär, den är renoverad, och det är dyrt, så när det är dyrt kan inte vem som helst bo där, och om man är fattig i Sydafrika är man fattig för alltid, är man rik blir man ännu rikare, och de som är fattiga i Sydafrika har mer behov av att stjäla saker, tyvärr är det så, därför är det hyfsat tryggt här i Kapstaden. Folket som är fattiga hade kunnat få skolgång och hjälp i vardagen men eftersom systemen är förfalna går det inte. Så överallt i min stad är det hyfsat rent och fint. Men det är fult av turister. Sydafrikas klimat är mycket varmt och kombinerat med alla stränder, vacker miljö och kulturen dras folk hit från hela värden.  Min familj och jag bor i en lägenhet i staden, för att det finns nästan inga hus, husen är inte så effektiva och rymmer oftast bara en familj, de tar upp plats och man får inte bygga hus för att då hade inte allt folk rymts.

Rättigheter i Sydafrika är inte som i Sverige, de finns en lag som heter barnkonventionen och den har skrivits under av alla länder förutom Nordkorea och USA. USA har inte skrivit under på grund av alla olika lagar som finns i olika stater. Men bara för att vissa länder skrivit på betyder inte det att de följer dem, de är mer som riktlinjer som man försöker uppnå. I vissa länder lyckas man ofta, typ som i Sverige medan i andra länder som mitt, Sydafrika, är det inte bra alls. Vi har enligt lag rätt till massa saker som skolgång, sjukvård, socialt stöd, mat och säkerhet. Om man har tur får man gå till en skola, det finns väldigt många brister i utbildnings systemet, man har tur om man får gå till en skola, det är en av anledningarna varför vi har så manga samhällsproblem, få har utbildning, vilket leder till en uppdelning av folket, man märker tydligt att vi delar in folk, vi delar in på grund vars man bor, utbildning och apartheid tiden lever kvar så vi delar även upp i mörkhyade och ljushyade. Att vi delar upp leder till utanförskap, utanförskapet leder till att vi har mycket brott och kriminalitet i Sydafrika. När vi delar upp folk genom vars man bor gör så att många delar lämnas, om man bor där bryr sig ingen om dem, man får inte vatten, man får inte mat och el. VI har inte nog med pengar för att bygga ut till andra delar av landet. Så om man bor på landet glöms man bort. Och man delar folket genom utbildning, i Sydafrika är väldigt många outbildade och har inte en chans till skolgång så de struntar i skolgången och börjar jobba, det finns ungefär 850000 barnarbetare i Sydafrika. Många är fattiga och 40 % av alla sydafrikanska barn har inga föräldrar. De finns många fler problem.

 Förutom föräldrar löshet så sprids hiv/aids, 50 % lider av fattigdom, analfabetism och barnaga är tillåten. Skillnader mellan Sverige och Sydafrikas rättigheter är att det är olagligt att slå barn, Man får mer respekt som barn i Sverige. Ett barn i Sverige får alltid komma till tal. Att ett barn får respekt och lär sig att visa respekt från början är mycket viktigt eftersom det är en viktig del i samhället. Att man kan bete sig, Samhällsproblemen i Sverige är arbetslöshet, det finns inget sådant problem i Sydafrika, varför finns det här och inte där? Kanske för att de inte kommit lika långt i teknologin, men de har ändå några stora städer så arbetare behövs, man tar nog allt man kan få. Fast om man avancerade jobb måste man ha en utbildning, eller så blir man utbildad till det när man fått jobbet, i Sverige har vi så mycket folk och lite jobb, därför har Sydafrika mer behov av folk som kan jobba snabbt.

Något som finns i båda är diskriminering. Man kan diskrimineras i Sydafrika lika mycket som i Sverige, jag vet inte vilka som är de vanligaste grunderna att bli diskriminerad i Sydafrika är men jag kan tänka mig att det är etnicitet och ålder. Etnicitet för att det är ett blandat folk som bor där, de kommer folk från många platser kring jorden och vill jobba där, att det är så stor skillnad mellan folket kanske leder till konflikter ibland. Och eftersom apartheidtiden lever kvar så har man stora skillnader bland folket. Ålder för att man behöver mycket arbetskraft i Sydafrika så man har inte tid för att ta hand om de äldre.

Mina rättigheter som barn liknar de som finns i Sverige, men skillnaden är att här följs dem inte. Det leder till att man inte känner hopp som barn. Man tror att det blir bättre med tiden. Men det blir det inte. Ungefär 40 % av flickorna i Sydafrika har blivit och blir utsatta av övergrepp. 10 % dör innan de är 5 år, för det finns inte tillgång till sjukhus och läkevård. 19000000 lever i fattigdom.

Som jag sa har Sydafrika skrivit under barnkonventionen, i Sydafrika får man inte anställa barn som är under 15, men efter som att det finns 850000 barnarbetare så fungerar detta inte. Men det största samhällsproblemet är sexuellt våld och övergrepp. Allt våld är en konsekvens av att det finns mycket utanförskap är säkert. Om man skulle minska alla indelningar, styra upp alla förstörda system, om man gör det så skulle våldet och kriminaliteten minskas. Det finns ett långsiktigt arbete sedan 1994 vars de försöker styra upp allt, för det är det som är felet, att de måste styra upp allt. I Sydafrika har de satsat alla pengar på några städer och lämna ut alla andra.

En annan stor skillnad gentemot Sverige, är att vi här i Sydafrika inte har lika stor tillgång till nätet. Cirka 26 % av vår befolkning har någon sorts uppkoppling mot nätet, men i Sverige så har cirka 96 % av befolkningen tillgång till nätet. Detta leder då till at vi inte får lika mycket kunskap om vad som händer runtom i världen, och vi blir inte lika allmänbildade som andra länder. Och det är tyvärr mestadels ljushyade som har tillgång till uppkopplingen, därför att de har en mycket bättre ekonomi än de mörkhyade. Detta kan förklaras därför att rika vita män koloniserade landet för några hundra år sedan, och byggde upp ett eget samhälle som var mycket annorlunda från de svartas samhälle. Här var det vanligt att man hade mycket mat och alla skulle ha tillgång till någon form av utbildning, som tyvärr än idag är ett stort problem, därför att de vita värderas högra en de svarta i samhället. Jag skulle vilja se en förändring i detta, eftersom att jag vill att mina barn i framtiden ska ha tillgång till att utbilda sig till deras yrken, så att de kan försörja sig själv och sin familj. Medellivslängden i Sydafrika är ungefär 55 år för både kvinnor och män, kvinnor har med liten marginal en uns längre medellivslängd. Under 1990-talet så var medellivslängden runt 65 år, så man kan säga att den har sjunkit ganska drastiskt under de senaste 20 åren, och detta händer därför att befolkningen idag ökar enormt snabbt, och man hinner inte alltid med, till exempel med att bygga bostäder, sjukhus och skolor. Detta sker också därför att antalet aidssjuka har ökat markant de senaste åren, cirka 52 % av dagens dödsfall här har samband med sjukdomen aids, men borta i Sverige så dör i princip ingen av Aids, där är cirka 23 % av dödsfallen orsakade av hjärtsjukdomar. 

Det är också svårare för sjukvården att anpassa sig till detta, därför att man inte hinner ta in nya läkare som kan vårda de som är sjuka, vilket leder till fler dödsfall. Jag vill att man ska jobba väldigt mycket med att förhindra sjukdomars spridning, så att mina barn och jag kan leva i ett friskt samhälle i framtiden. Jag är rädd för att bli väldigt sjuk och dö, och med tanke på att den förödande sjukdomen Ebola har etablerat sig i stora delar av Afrika, så ser jag den sjukdomen som ett allvarligt hot som kan komma att vara en av de värsta epidemierna i framtiden, om man nu inte skulle ta fram ett botemedel mot Ebola.

 Vi lever också väldigt tätt här i Sydafrika, så att jag känner alltid mig tvingad till att hålla en bra hygien, därför att jag inte vill riskera att bli sjuk och utsätta andra familjemedlemmar och kompisar. Jag är också väldigt rädd för att drabbas av den ökände sjukdomen aids, som är en könssjukdom som är väldigt farlig. Den är dödlig här i Sydafrika, och som sagt så är cirka 52 % av landets dödsfall orsakade av just sjukdomen aids. Aids bildas när man har fått sjukdomen Hiv, som man får vid oskyddat samlag. Så jag är bara helt enkelt väldigt rädd för att drabbas av någon farlig sjukdom, eftersom att det är nästa det största problemet i vårt samhälle.

 Dock så har Sydafrika i alla fall rätt bra sjukvård, till skillnad från andra länder runt om i Afrika. Detta därför att det har flyttat in många vita som har gott om pengar, som kan investera i staden, och detta hjälper oss invånare väldigt mycket, bortsett från att de tar upp väldigt mycket mark och bostäder. Förra veckan så var vi på en utflykt vid Godahoppsudden, som är både Afrikas och Sydafrikas sydligaste punkt. Det var väldigt fint där, och ett mycket frodigt klimat. Udden består till stor del av ett naturreservat, som innehaver en väldigt stor mängd av olika exotiska arter. Detta är en väldigt stor skillnad gentemot Sverige, som består mestadels av barrskog och lövskog, och har en hel del olika djurarter, men de djurarterna är alla anpassade till ett kallt klimat, och därför skulle inte de exotiska djuren som lever på Godahoppsudden inte kunna överleva i Sverige, och vice versa.

Det var iallafall en mycket lärande utflykt, där jag studerade både växter och djur, och idag vet jag mycket mer inom biologi än tidigare. Jag fick helt enkelt upp ögonen för den vackra naturen vi har här i världen. Jag anser att världens ledare måste värdera klimatfrågan mycket högre, därför att vi måste bevara det vi har så att framtidens generationer ska kunna leva och få ta del av naturen vi får ta del av idag. En dröm som jag har, är att en dag få jobba med att utveckla Sydafrika, jag skulle gärna vara med och styra landet, även fast jag vet hur mycket press presidenter och deras följeslagare utsätts för. Jag vill bli detta därför att Nelson Mandela har inspirerat mig, med hans kamp för friheten.

Han jobbade med att få bort apartheiden i Sydafrika, som var ett uttryck som man använde för att beskriva Sydafrika rasåtskillnadspolitik, som infördes av de vita 1948. Detta gav massor av rättigheter till de vita, men var för det mesta endast negativt om man var svart. Mandela jobbade som sagt emot detta, och blev särskilt aktiv i detta efter Sharpevillemassakern, som skedde år 1960 i den svarta staden Sharpville. Ungefär 5000 av stadens invånare demonstrerade mot den nya vita apartheidregimens nya lagar, därför att dessa lagar var mycket kränkande mot de svarta Sydafrikanerna. Folkmassan började kasta föremål mot polisen, som föll tillbaka. Detta ledde till att polisen öppnade eld mot folkmassan, och dödade cirka 70 personer. Mandela blev ledare för en aktivistgrupp i början av 1960-talet, och deras grupp skulle ta ner de nya apartheidregimens lagar, för att bli en större del av samhället och få bättre förutsättningar. Nelson Mandela greps en tid senare och blev förhörd, men nekade till anklagelserna. Trots detta så blev Mandela dömd till livstidsfängelse den 2 oktober 1962. Mandela satt i fängelse från 1962 till 1990, alltså 28 år. Samma dag som han blev frisläppt så uttalade han sig och sa att den väpnade kampen inte var över än och att han skulle fortsätta kämpa för att upprätthålla fred mellan de och den vita befolkningen.

Jag hoppas du skriver tillbaka så snart som möjligt och tycker mitt brev var användbart.

Mvh Aboyomi